onsdag 23 september 2009

Wicked Svensk översättning

Wicked handlar om tiden före, under och efter händelserna i filmen "The Wizard of Oz - Trollkarlen Från Oz". Den berättar historien om hur överklassflickan Galinda blev "Glinda - the Good - Glinda den Goda" och hur den gröna, missförstådda flickan Elphaba blev "The Wicked Witch of the West - Den Onda Häxan i Väst". Allra mest är det en underbar historia om vänskap, kärlek, att följa sina drömmar, och om hur allt inte alltid är just gott eller ont.
Det här är min fria översattning av Wicked på Svenska - enjoy!

Kursiv text = pratar, normal text = sjunger


No one mourns the Wicked – Ingen sörjer de onda

(Folket i Oz har samlats för att fira att den Onda Häxan i Väst äntligen är död)

Medborgare I Oz
Goda nyheter!
Hon är död!
Den Onda Häxan i Väst är död!
Den ondaste häxa som nånsin funnits,
Allas fiende har i Oz
är död!
Goda nyheter!!
Goda nyheter!!

(Glinda glider ner från skyn i sin bubbelmaskin, iklädd en vacker, blå, glittrande balklänning, en tiara och ett trollspö i form av en snöflinga)

Någon i folkmassan
Titta! Det är Glinda!

Glinda
Det är fint att se mig, eller hur? Ni behöver inte svara – det var en retorisk fråga.

Kära Ozianer…
Låt oss glädjas
Låt oss vara tacksamma
Låt oss glädjas åt att godheten segrade över
de onda gärningarna av ni-vet-vem
är det inte bra att veta
Att godhet bekämpar ondska?
Sanningen vi alla tror på
Överlever lögnen
För dig och mig…

Någon i folkmassan
Glinda, exakt HUR död är hon?

Glinda
Eftersom det florerar så många rykten och spekulationer, låt mig klargöra för er: enligt Drakklockan skedde smältningen i den trettonde timmen som resultat av en hink vatten kastad av ett flickebarn. Ja, den Onda Häxan i Väst är död.

Någon i folkmassan
Ingen sörjer de onda

En annan
Ingen gråter: ”De kommer inte tillbaka!”

Alla
Ingen lägger en lilja på deras grav

En man
Den gode mannen föraktar de onda

En kvinna
Genom deras liv, lär sig vara barn:

Alla
Vad vi saknar
Nar vi missköter oss

Glinda
De goda vet
De onda lever ensamma
De goda vet
De onda dör i ensamhet
Det visar sig när du är ond
är du är utelämnad åt dig själv…

Alla
Ja, de goda vet
De onda lever ensamma
De goda vet
De onda gråter i ensamhet
Inget växer för de onda
De skördar bara
Vad de själva sått…

Kvinna i folkmassan
Glinda, hur uppstår ondska?

Glinda
Det var en bra fråga. En som många människor finner förvirrande.
Föds människor onda? Eller får de ondskan stoppat i sig? När allt kommer omkring så hade hon en far, som rakade vara Guvernören i Munchkinlandet. Hon hade en mor, som så många har…

Fadern
Vad jag hatar att gå och lämna dig ensam

Modern
Det är ok – det är bara för en natt

Fadern
Men du ska veta att du finns i mitt hjärta nar jag försvunnit från din syn

Glinda
Och, som i alla familjer – hade de sina hemligheter.

(Modern torkar sig på kinden dar maken kysst henne farväl och öppnar dörren, en främling kladd i grönt uppenbarar sig, man ser aldrig hans ansikte)

Alskaren
Ta en drink till, min mörkögda skönhet
Jag har en kväll kvar här i stan
Så ta en drink till av grönt elixir
Och vi får en egen liten mix
Ta en liten klunk, lilla damen
Och följ med mig ner…

(han sjunker ner genom en lucka i golvet)

Glinda
Och, så klart, från samma ögonblick hon föddes, så var hon, tja – annorlunda…

Modern
(vänder sig om, plötsligt väldigt gravid och ska till att föda. Hon lägger sig på sängen och en barnmorska kommer in)
Aaaaa

Barnmorskan
Det kommer…

Fadern
Nu?

Barnmorskan
Barnet kommer…

Fadern
Och hur?

Barnmorskan och fadern
Jag ser en näsa
Jag ser en lock
Det är en frisk, perfekt
Underbar liten –

Fadern
Käre Oz!

Modern
Vad är det? Vad är fel?

Barnmorskan
Hur kan det hända?

Fadern
Vad betyder det?

Barnmorskan
Det är fruktansvärt!

Fadern
Det är oanständigt!

Barnmorskan och fadern
Som en groda, ett ormbunksliknande kålhuvud
Barnet är onaturligt –

Alla
Grönt!!

Fadern
Ta bort det… ta bort DET!
(sängen rullas ut)

Glinda
Så ni förstår – det kunde inte ha varit lätt!

Alla
Ingen sörjer de onda
Nu tillsist är hon död och borta
Nu tillsist är det glädje i vårt land
Och
De goda vet
Vi vet vad godhet är
De goda vet
De onda dör i ensamhet

Glinda
Hon dog i ensamhet…

Alla
Olycka åt de som föraktar den godhet de blir visade
Ingen sörjer de onda…

Glinda
Goda nyheter!

Folkmassan
Ingen sörjer de onda!

Glinda
Goda nyheter!

Alla
Ingen sörjer de onda!
Onda!
Onda!

Glinda
Ja, det här har varit trevligt. Men som ni förstår så har jag mycket att stå i nu, med Trollkarlens oförutsedda avresa och allt. Så, om ni inte har några fler frågor –

Någon i folkmassan
Glinda! Är det sant att du var hennes vän?

(alla gapar av förvåning, de kan inte tro sina öron)

Glinda (generat)
Tja, hum - det beror på vad du menar med ”vän”... Jag kände henne... Det vill säga, vara vägar korsades. I skolan… Men ni måste förstå, det var så längesen, och vi var båda så unga…

Dear old Shiz – Kära gamla Shiz

(Glinda minns den första dagen de träffades på Shiz Universitetet. Elphaba kommer inspringandes på scenen, Hon har långt, svart hår i en fläta, glasögon och är iklädd en blå klänning, blå kavaj, bruna stövlar och en liten blå virkad mössa. I handen håller hon en resväska. Hon är ung, grön och full av förhoppningar. Vart hon än vänder sig ryggar folk tillbaka for henne, någon svimmar till och med.)

Studenter
Åh heliga korridorer och vinranksklädda väggar
Den stoltaste syn som finns
När vårt har blivit grått och vi gamla är
Kommer vi med glädje minnas vad vi lärt oss
Under vår tid på kära gamle Shiz
Vår tid på kära gamla…

Galinda (som hon hette från början, kommer inåkandes på en bagagevagn sittandes på alla sina väskor iklädd en vit dräkt och en vit hatt med en liten vit handväska)
Ga-aa-aa-aa-aa- gamla…

Studenter och Galinda
Kära gamla Shiz-zzzzz

(Alla stannar och stirrar på Elphaba. Till slut kan hon inte med det längre sa hon slänger ifrån sig resväskan och stegar fram mot dem.)

Elphaba
Vad? Vad stirrar ni på? Åh, har jag nåt mellan tänderna? Ok, bra! Vi kan lika gärna få det överstökat: Nej, jag är inte sjösjuk: ja, jag har alltid varit grön: nej, jag åt inte gräs som barn!

Elphabas far
(kommer in skjutandes pa en flicka i rullstol)
Elphaba!

Elphaba
Och det här är min yngre syster, Nessarose. Som ni kan se har hon en helt normal färg.

Elphabas far
Elphaba, sluta skämma ut dig! Kom ihåg att jag skickar dig till den har skolan av en enda anledning –

Elphaba
Jag vet, för att ta hand om Nessa.

Elphabas far (vänder sig till Nessarose med en ask)
Min älskade lilla flicka. Det här är min avskedsgåva till dig.

Nessarose
Åh, juvelskor!

Elphabas far
Hoppas de passar den blivande guvernören av Munchkinlandet.
(han vänder sig mot Elphaba, smäller igen locket på skoasken och ger den till henne innan han går)
Elphaba – ta hand om din syster, och försök att inte PRATA så mycket!

Nessarose
Elphaba…

Elphaba
Se vad han gav mig, en smäll med allt i….

Madame Morrible
Välkomna nya studenter! Välkomna! Jag är Madame Morrible, rektor här på Shiz Universitetet. Jag kan säga som så att vi har stora förhoppningar for vissa av er.

Elphaba
Ursäkta mig!
(hon rullar fram Nessarose och vänder sig sedan om för att hämta sin väska)

Madame Morrible
Åh, du måste vara Guvernörens dotter, fröken Nessarose, inte sant? Vilket tragiskt vackert ansikte du har.

(Elphaba knackar henne på axeln, Madame Morrible vänder sig om och hoppar till när hon får syn på Elphaba)
Elphaba
Jag är den andra dottern, Elphaba. Jag är vackert tragisk.

Madame Morrible
Jag ser det, men du är säkert lysande.

Galinda
Ha! Lysande – hon är självlysande!

(alla skrattar. Elphaba vänder sig om och tänker slå till Galinda men Nessarose håller henne tillbaka)

Madame Morrible
Och nu, gällande rumsfördelningen –

(både Elphaba och Galinda räcker upp händerna)

Madame Morrible
Gäller det rumsfördelningen?

Galinda
Åh nej, men tack for att du frågar, Madame Morrible. Men jag har blivit tilldelad en alldeles egen svit.

(protester och beundrande suckar hors runt om)

Galinda
Ni kan alla få komma och hälsa på mig när ni vill!

Student
Åh så snällt av dig!

Student
Du är sååå snäll!

Galinda (falskt blygsamt)
Nej, det är jag inte…

Studenter
Jo det är du!

Galinda (skrattande, viftar med håret)
Ah, sluta!

Madame Morrible
Hade du en fråga?

Galinda
Ja, jag är Galinda Upland, från övre Upland. Jag har ansökt att deltaga i ditt magiseminarium. Ni kanske kommer ihåg min ansökningsuppsats – Magiska trollstavar – Måste de ha en spets?

Madame Morrible
Åh, ja just det. Men jag erbjuder inte mitt magiseminarium varje termin. Men, om någon alldeles speciell skulle dyka upp så…

Galinda
Exakt!

Elphaba
Madame Morrible!
Vi har inte fått vara rum tilldelade.

Madame Morrible
Er far, Guvernören uttryckte sina bekymmer for din syster. Hon ska få dela min lägenhet så jag kan ge henne allt hon behöver.

Elphaba
Men jag har alltid tagit hand om min syster!

Nessarose
Elphaba…

Madame Morrible
Han nämnde aldrig dig.
Vi ska nog hitta nåt åt dig.

Galinda (som inte har hört ett ord av vad som sagts)
Jag tror inte hon läst min uppsats…

Boq
Det är orättvist! Du borde säga nåt!

Galinda
Borde jag?

Madame Morrible
Hör upp!
Vem av er flickor är villig att dela rum med fröken Elphaba?

Galinda (räcker upp handen for att säga ifrån om uppsatsen)
Madame Morrible!

Madame Morrible
Åh, tack så mycket, kära du, det var väldigt snällt av dig!

Galinda
Vad?

Madame Morrible
Där ser du, fröken Elphaba – du kan dela rum med fröken Galinda.

(hon föser dem samman men båda ryggar förskräckt tillbaka)

Elphaba
Men, Madame Morrible – du förstår inte!

Madame Morrible
Gå till era rum nu!

Nessarose
Elphaba, snälla – det är ok!

Elphaba
Men jag lovade far!

Madame Morrible
Gå till era korridorer nu!
(hon börjar kora iväg med Nessarose)

Elphaba
LÅT HENNE GÅ!!!

(Nessaroses rullstol börjar snurra runt runt och backar sedan tillbaka till Elphaba medan alla förskräckt ser på)

Nessarose
Snälla! Sluta!

Madame Morrible
HUR gjorde du det där?

Galinda
Hur gjorde hon det där?

Nessarose
Elphaba, du lovade att det skulle bli annorlunda här!

Madame Morrible
Du menar att det har hänt förut?

Elphaba
Hm, tja, hm… Någonting bara kommer över mig ibland… Någonting jag inte kan beskriva… Men jag ska försöka kontrollera mig själv.
Förlåt mig, Nessa!

Madame Morrible
Vad?! Be aldrig om ursäkt for talang!
Talang är en gåva! Och det är min speciella talang – att uppmuntra talang!
Har du någonsin övervägt en karriär inom magi?

Elphaba
Inte direkt…

Madame Morrible
Jag ska utbilda dig privat och inte ta mig an några andra studenter!

Galinda
Va?!

http://http//uk.youtube.com/watch?v=-m4cgmdtc3s&feature=related
Video fran Youtube med orginalcastingen fran London 2006 - No One Mourns The Wicked


The Wizard and I – Trollkarlen och jag


Madame Morrible
Åh, Fröken Elphaba…
I många år har jag väntat på någon med en sådan talang som du
Jag har förutsett att Trollkarlen kan göra dig till sin magiexpert
Min kära, min kära
Jag ska genast skriva till Trollkarlen, berätta om dig i förväg
Med en talang som din, kära, är det mycket troligt att,
Om du jobbar på som du ska –
Kan du göra gott…

Galinda
Madame Morrible!

Madame Morrible
Inte nu, kära – schas! Schas!

Galinda
Något är fel här – ooooh – jag fick inte min vilja igenom! Jag tror jag måste lägga mig ner.

(hon eskorteras ut av sina vänner)

Elphaba
Hände det där verkligen?
Har jag verkligen förstått?
Den här märkliga säregenheten som jag har försökt förtränga eller gömma,
är en talang som kan hjälpa mig att få träffa Trollkarlen
Om jag gör gott
Så jag ska göra gott

När jag träffar Trollkarlen, när jag en gång bevisat mig värdig
Och sedan träffar Trollkarlen,
som jag har väntat på sen, tja sen födseln
Och med all hans Trollkarls visdom,
Blir han inte förblindad av mitt utseende
Tror du Trollkarlen är dum?
Eller som Munchkins – så småsinniga?
Nej! Han kommer säga till mig:
”Jag ser vem du verkligen är
en flicka som jag kan lita på!”
Det är så vi börjar - Trollkarlen och jag…

När jag är med Trollkarlen
Kommer hela mitt liv förändras
För när du är med Trollkarlen
Tycker ingen du är konstig
Ingen far är inte stolt över dig
Ingen syster låtsas skämmas
Och alla i Oz måste älska dig
För bredvid Trollkarlen är du erkänd
Och den här gåvan… eller förbannelsen…
Som jag har inuti
Till sist kanske jag får veta varför
När vi går hand i hand
Trollkarlen och jag!

En dag säger han till mig, ”Elphaba,
En flicka som är så överlägsen,
Borde inte en flicka som är så god inuti, ha ett matchande utseende?
Och eftersom folk här till en så absurd grad
Verkar fixerade vid din grönhet
Skulle det vara ok med dig, om jag avgrönifierade dig?”

Och, även om det inte är viktigt för mig svarar jag
”Ok, varför inte!”
åh, vilket par vi kommer bli
Trollkarlen och jag…
Ja, vilket par vi kommer bli
Trollkarlen och jag…

Obegränsad
Min framtid är obegränsad
Och jag fick just en vision, nästan som en profetia
Jag vet, det låter riktigt galet
Och visst, visionen är suddig
Men jag svär, en dag kommer det att bli
En fest i hela Oz
Som bara har att göra med mig!

Och jag står där med Trollkarlen
Känner sånt jag aldrig förut känt
Och även om jag inte visar det
är jag så lycklig så jag kan smälta!
Och så kommer det att bli
För resten av mitt liv
Det är allt jag vill ha i livet
Hålld i sådan högaktning
När människor ser mig kommer de att skrika
åt halva Oz’s favoritlag:
Trollkarlen och jag!


What is this feeling? – Vad är det för känsla?

(Galinda och Elphaba skriver hem)

Galinda
Kära mamsen och papsen

Elphaba
Min käre far

Båda
Det har blivit något missförstånd med rummen har på Shiz

Elphaba
Men självklart ska jag ta hand om Nessa

Galinda
Men självklart ska jag stå över det

Båda
För jag vet att det är vad ni förväntar er av mig
Ja, det har blivit något missförstånd
För du förstår, min rumskamrat är…

Galinda
Ovanlig och extremt egendomlig och helt enkelt omöjlig att beskriva…

Elphaba
… Blond

Galinda
Vad är det för känsla? Så plötslig och ny?

Elphaba
Det kändes direkt när jag såg dig

Galinda
Min puls rusar

Elphaba
Mitt huvud snurrar

Galinda
Mitt ansikte rodnar

Båda
Vad är det för känsla?
Levande som en flamma
Har den något namn?
Ja!
Avsky
Ren och skär avsky..

Galinda
För ditt ansikte…

Elphaba
Din röst…

Galinda
Din klädstil…

Båda
Låt oss bara säga – jag avskyr allt!!
Varje litet drag, oavsett hur litet
Får hela min hud att rysa
Av fullständigt enkel avsky
Det är märkligt uppiggande med sån total motvilja
Den är så ren! Så stark!
Fastän jag medger, den kom över mig snabbt
Så tror jag att det kan hålla
Och jag kommer avsky, avsky dig
I hela mitt liv!!

Studenter (kommer inspringande)
Kära Galinda, du är bara för god. Hur står du ut, det tror jag inte jag kan! Hon är en skräck, hon är en smitta
Vi menar inte att vara partiska
Men, Galinda, du är en martyr!

Galinda
Tja, sånt här sänds för att pröva oss

Studenter
Stackars Galinda, tvingad att bo
Med någon så äcklig
Vi vill bara säga dig
Vi står alla på din sida!
Vi delar din….

Galinda och Elphaba Studenter
Vad är det for känsla? Avsky
Så plötslig och ny? Ren och skär avsky
Det kändes direkt För hennes ansikte, hennes röst
jag såg dig hennes klädstil
Min puls rusar Låt oss bara säga
Mitt huvud snurrar Vi avskyr allt!
Ah, vad är det för känsla?
Varje litet drag, oavsett hur litet
Har den något namn? Får var hud att
Jaaaa rysa
Ahhhh Ahhhhh

Alla
Avsky!!

Galinda och Elphaba Studenter
Det är märkligt uppiggande Avsky
med sån total motvilja Avsky
Den är så ren! Sa stark! Avsky

Studenter
Så stark!

Galinda och Elphaba Studenter
Fastän jag medger, den kom över mig snabbt
Så tror jag att den kan hålla
Och jag kommer avsky Avsky
För alltid avsky Avsky
Sant och djupt
Avsky dig Avsky dig
I hela mitt liv!! Avsky
Ren och skär avsky

Elphaba
Buu!!

Galinda
Aaaaa!


src="http://www.youtube.com/v/ud21pqKeSuw&amphl=en" type="application/x-shockwave-flash" width="425" height="344">

Idina Menzel - Elphaba, Annalene Beechey - Galinda

Something bad – Nånting hemskt

(studenterna tar plats på bänkarna inför historielektion)

Professor Dillamond (en get)
Lugna ner er nu! Jag har läst era uppsatser nu och har noterat vissa framsteg (han riktar sig till Elphaba). Medans vissa av er har en tendens att välja form framför innehåll – fröken Glinda.

Galinda
Det är Galinda – med Ga.

Professor Dillamond
Ja naturligtvis – Ggggglinda

Galinda
Jag förstår inte vad problemet är, alla andra professorer verkar kunna uttala mitt namn.

Elphaba
Kanske är det så att uttalandet av ditt kära namn inte är det centrala i Professor Dillamonds liv! Kanske är han inte som alla andra professorer, kanske vissa av oss är annorlunda!

Galinda
Det verkar som om kronärtskockan kokar. (alla skrattar)

Professor Dillamond
Nej, nej, klassen! (han stampar med hoven i golvet for att lugna ner dem) Fröken Elphaba har en poäng där. Ni kanske har märkt att jag är det enda Djuret har på läroverket? Den symboliska geten, så att säga. Det var inte alltid så här… åh, kära studenter – vad jag önskar att ni kunde ha fått se hur det en gång var… När man kunde gå i dessa korridorer och höra en Antilop tydliggöra en sonett, en Snöleopard lösa en ekvation, ett Vilddjur filosofera. Kan ni se vad som har gått förlorat? Hur vårt kära Oz har blivit mindre och mindre… tja, färgglatt? Så, vad var upptakten till detta?

Elphaba
Vad jag har läst så började det med den stora torkan.

Professor Dillamond
Precis! Matförråden minskade, folk blev hungrigare och argare och frågade sig själva – vem kan vi skylla på? Kan någon tala om for mig vad termen syndabock betyder?... Någon annan förutom fröken Elphaba?

(Galinda räcker upp handen)

Professor Dillamond
Ja, fröken Ggglinda?

Galinda (irriterat)
Det är GAlinda, med GA, och jag förstår inte varför du inte bara kan lära oss historia utan att behöva gå på om det förflutna?

Professor Dillamond
Ahh… kanske de har frågorna jag har förberett kan….. (han vänder på den svarta tavlan och upptäcker att det står skrivet med röda bokstäver ”Djur ska ses men inte höras”)
Vem är ansvarig for detta? Jag väntar på ett svar… (tystnad). Nåväl, det får bli allt för idag. (Ingen rör på sig) Ni hörde mig – lektionen är slut!

(alla skyndar sig att plocka ihop sina saker och ge sig iväg. Elphaba börjar rulla iväg med Nessarose men tvekar i dörren och vänder sig om)

Elphaba
Åk i förväg, Nessa. (hon går fram till tavlan)
Djur ska ses men inte höras.

Professor Dillamond
Åh, fröken Elphaba – bry dig inte om mig, gå iväg och ha roligt med dina vänner.

Elphaba
Det är ok, jag har inga vänner. Vill du dela min lunch?

Professor Dillamond
Åh, tack, vad vänligt av dig! (de slår sig ner på banken och Elphaba plockar fram sin lunch och Professor Dillamond river av ett stycke smörgåspapper och tuggar på)
Jag verkar ha tappat aptiten…

Elphaba
Du ska inte låta sådana där okunniga uttalanden besvära dig. Jag menar, jag gör alltid det, men du borde inte…

Professor Dillamond
Åh, fröken Elphaba – om det bara vore tal om några ord på en tavla.
Vad man hör nuförtiden. Hemska saker...

Jag hörde om en oxe
En professor från Quax
Inte längre tillåten att undervisa
Som har förlorat all makt att tala
Och en uggla från Munchkin klippan
En präst med en blomstrande flock
Förbjuden att predika
Nu kan han bara skrika
Bara rykten… Men ändå…
Nog för att skrämma
Alla med tassar
Nånting hemskt händer här i Oz…

Elphaba
Nånting hemskt? Som händer här i Oz…?

Dillamond
Under ytan
Bakom kulisserna
Nånting heeeeeemskt… (helt plötsligt bräker han som en get, Elphaba hoppar förskräckt till)
Förlåt… ”hemskt”

Elphaba
Professor Dillamond, är du ok? Ska jag hämta ett glas vatten till dig?

Professor Dillamond
Nej, jag är ok, jag vet inte vad som flög i mig.

Elphaba
Så du säger att det finns Djur i Oz som helt enkelt har glömt hur man pratar? Hur är det möjligt?

Professor Dillamond
Med så mycket press på sig att INTE prata… (han pekar på tavlan)
Uppmuntrar man något tillräckligt mycket kan man få tyst på vem som helst. Men jag kommer aldrig… Madame Morrible!

Madame Morrible
Jag hörde att det var ett störande moment i klassen idag. Är du ok professor? Fröken Elphaba – är du fortfarande här? Jag trodde du var på väg till magiseminariet nu.

Elphaba
Ja, det borde jag – men…

Madame Morrible
Men vadå? Jag hoppas jag inte gör fel som litar på dig? Magi är ett krävande mysterium och om ens ambition är att få träffa Trollkarlen… Jag är säker på att Professor Dillamond förstår vad jag menar. (hon går därifrån)

Elphaba
Det är bäst jag går… (hon samlar ihop sin väska och böcker)
Professor Dillamond – Om nånting hemskt händer med Djuren så måste någon tala om det för Trollkarlen. Han kan ställa allt tillrätta. Det är därför vi HAR en Trollkarl.
Så att inget hemskt…

Dillamond
Jag hoppas du har rätt…

Båda
Inget riktigt hemskt…

Dillamond
Inget riktigt heeeeemskt…
Förlåt… ”hemskt”… (han går sin väg)

Elphaba
Det skulle inte kunna hända här
I Oz…

Dancing through life – Dansa genom livet

(Elphaba går över skolgården med näsan i en bok och krockar nästan med en cykeltaxi som ilsket tutar på henne så hon hoppar till och tappar sin bok. I vagnen sover en ung man)

Elphaba
Hallå där!

Chauffören
Snälla fröken, du stör honom!

Elphaba
Det ska jag sannerligen göra! (hon går fram till den unge mannen och daskar till honom i huvudet)
Vakna!

Chauffören
Unga dam, inser du vem det där är?

Elphaba
Jag bryr mig inte om vem det är! Ni körde nästan över mig och du bara sover?

Fiyero (nyvaken)
Ja det är ju klart, det är ju dag! (han hoppar ur och tar sin väska)
Vi ses snart, Averic. Jag är säker på att jag inte stannar längre på den här skolan än jag gjorde på nån av de andra.

Elphaba
Är det verkligen så har du går igenom livet? Nästan köra över folk och inte ens lägga märke till dem?

Fiyero
Kanske chauffören såg ”grönt” och trodde det betydde ” åk”. (Elphaba ger upp och går därifrån)

Boq
Fröken Galinda! Fröken Galinda! Jag vet att jag bara är en Munchkin… men även Munchkins har känslor… Och jag har försökt tala om hur jag känner för dig en tid nu, men det är som om du inte ens vet vem jag är.

Galinda
Åh, det är inte sant Biq.

Boq
Boq!

Galinda (får syn på Fiyero och blir alldeles till sig och tar tag i Boq)
Åh, Biq! Inser du vem det där är?

Boq (alldeles hänförd)
Du rör vid mig…

Galinda
Det är Fiyero, den där Winkie prinsen vars rykte är så skandalöst! (hon trippar fram till Fiyero)
Letar du efter något... eller någon? (hon svänger flörtaktigt med håret)

Fiyero
Ja, någon slags historielektion nånstans…

Boq
Det är historiebyggnaden där borta, men…

Galinda
… lektionen är precis slut.

Fiyero
Åh, perfekt timing! Så, vad gör man för att ha kul häromkring då?

Galinda
Inget… tills nu…

Boq
Vi studerar…

Fiyero
Jag förstår, jag ser att det återigen hänger på mig att korrumpera mina medmänniskor.
Problemet med skolor är att de alltid lär ut fel saker
Tro mig, jag har sparkats ut ur många nog för att veta
De vill att du ska bli mindre omogen
Mindre ytlig
Men jag säger: Varför bjuda in stressen?
Sluta studera strider
Och lär dig leva ”det outforskade livet” …

Dansa genom livet
Skumma på ytan
Glida där gräset är mjukt
Livet är lättare
Om du är osmart
Varför tänka så mycket?
När det är så lugnande att
Dansa genom livet
Ingen ide att sega till det
När du kan släta av det som jag gör
Det spelar ingen roll
Att inte ha nån koll
Det är bara livet
Så fortsatt dansa genom…

Dansa genom livet
Svänga och svepa
Och alltid vara lugn
Livet är mindre fullt
När du är tanklös
De som aldrig försöker
Verkar aldrig dumma
Dansa genom livet
Utan att bry sig
Se till att du är utan problem
Sorger är flyktiga
Slagen är hastiga
När du dansar
Genom livet…
Så, vad är det flashigaste stället i stan?

Galinda
Det skulle vara Ozdamms Balsal

Fiyero
Det låter perfekt!
Låt oss gå till Ozdamms Balsal
Vi ses där senare i kväll
Vi kan dansa till gryningen
Hitta den sötaste flickan…
Och virvla runt med
Nere på Ozdamms Balsal
Kom igen… Följ med mig
Du blir glad av att vara där

Alla
Dansa genom livet
Nere på Ozdamms Balsal

Fiyero
För damm är ändå det vi kommer att bli

Alla
Det spelar ingen roll
Att inte ha nån koll
Det är bara livet…

Fiyero
Så fortsätt dansa genom…

Boq
Fröken Galinda – Jag hoppas att ni sparar åtminstone en dans till mig… Jag kommer vara där. Väntandes. Hela kvällen.

Galinda
Åh, det är så snällt, Biq.

Boq
Boq!

Galinda
Men vet du vad som vore ännu snällare?
Ser du den tragiskt vackra flickan
Hon i rullstolen
Det verkar så orättvist
Att vi ska gå på dans
Och inte hon
Åh
Jag vet att nån skulle vara min hjälte
Om denna någon skulle
Gå och bjuda med henne…

Boq
Men, kanske… Jag skulle kunna bjuda henne!

Galinda
Åh, Biq, verkligen?
Skulle du göra det för mig?

Boq
Jag skulle göra vad som helst för er, fröken Galinda. Fröken Nessarose! Det är något jag vill fråga er! (Boq rullar iväg Nessarose)

Fiyero
Du är bra!

Galinda
Äsch, jag vet inte vad du menar(skrattar och svänger med håret) Men jag råkar vara ledig i kväll. Så…

Fiyero
Så, jag hämtar upp dig runt åtta?

Galinda
När allt kommer omkring –
Nu när vi träffat varandra

Fiyero och Galinda
Står det klart – vi förtjänar varandra…

Galinda
Du är perfekt…

Fiyero
DU är perfekt…

Fiyero och Galinda
Vi är perfekta tillsammans
Födda att vara ihop för evigt…
Dansa genom livet…

(i Nessaroses rum)

Elphaba
Det är absurt! Den här rike killen dyker upp och så ska alla iväg för att dyrka honom på nån social tillställning…

Nessarose
Till och med jag! Jag ska gå! Är det inte underbart? Boq var för blyg för att bjuda mig men Galinda övertalade honom…

Elphaba
Galinda? Nej, Nessa…

Nessarose
Elphaba, våga inte säga ett ont ord om henne!
Jag ska precis få ha den första, lyckliga kvällen i mitt liv, tack vare Galinda!
Äntligen, för en kväll
Ska jag få ha en rolig kväll
Med den här Munchkinpojken
Som Galinda fann åt mig
Och jag önskar det fanns något
Jag kunde göra för henne
För att återgälda henne
Elphaba, du förstår
Vi förtjänar varandra
Jag och Boq…
Snälla Elphaba, försök att förstå…

Elphaba
Det gör jag...

(scenen ändras till Elphabas och Galindas rum där Galinda är med sina vänner Shenshen och Pfannee for att göra sig i ordning för dansen. Galinda har på sig en kort, rosa tyllklänning)

Galinda
Ahhh, hjälp mig med blixtlåset! Och nu måste jag accessoarisiera mig för… Fiyero!(Shenshen hittar en svart, spetsig hatt i en ask)

Shenshen
Vad i hela Oz namn är det här?

Galinda (skamset)
Låtsas att ni inte såg den… Min mormor ger mig alltid de allra hemskaste hattar. Jag borde ge bort den men jag hatar ingen tillräckligt mycket.

Shenshen och Pfannee
Jo, det gör du!

Galinda
Åh, nej, det kan jag väl inte… Kan jag? (Shenshen och Pfanne lämnar Galinda ensam)

(Elphaba kommer in för att tacka Galinda för vad hon gjort för hennes syster.)

Elphaba
Galinda – min syster och jag pratade precis om dig –

Galinda
Och jag pratade precis om dig! Jag tänkte att du kanske ville ha den här hatten på festen i kväll?
Den är verkligen, uh, vass, tycker du inte?
Du vet, svart är årets rosa
Ni förtjänar varandra
Den här hatten och du
Ni är båda så… smarta
Ni förtjänar varandra
Så här får du, av hela mitt hjärta…

(Galinda springer iväg, Elphaba står kvar en stund och tittar på hatten innan också hon går och scenen växlar till Ozdamms balsal där dansen är i full gång. Galinda och Fiyero kommer ner för trappen och börjar dansa. Nessa och Boq dricker bål)

Nessarose
Vad är det i bålen?

Boq
Citron, melon och päron

Nessarose
Ojoj

(de replikerna härstammar från filmen The Wizard of Oz - "Lions and tigers and bears - oh my" - inte lika kul översatt)

Boq
Hör du, Nessa –

Nessarose
Ja?

Boq
Jo, Nessa
Jag måste bekänna nåt
Anledningen till att
Jag bjöd hit dig ikväll
Det är inte rättvist, men…

Nessarose
Åh, Boq. Jag vet varför.

Boq
Gör du?

Nessarose
Det beror på rullstolen
Och du tyckte synd om mig
Nå, visst är det så?

Boq
Nej! Nej! Det är för att, för att…
För att du är såå vacker!

Nessarose
Ah, Boq, du är så underbar!
Och vi förtjänar varandra
Förstår du inte, det här är vår chans?
Vi förtjänar varandra
Eller hur, Boq?

Boq
Vet du vad?
Låt oss dansa!!

Nessarose
Va?

Boq
Låt oss dansa!

(Boq rullar ut Nessa på dansgolvet. Madame Morrible kommer in)

Madame Morrible
Fröken Upland!

Galinda
Madame Morrible! Vad gör du här?

Madame Morrible
Jag har något åt dig. (hon ger Galinda ett trollspö)

Galinda
Ett träningsspö! Hur ska jag kunna uttrycka min tacksamhet?!

Madame Morrible
Tacka inte mig, det var din rumskompis ide, inte min.

Galinda
Va? Elphaba?

Madame Morrible
Ja, fröken Elphaba önskade att jag skulle inkludera dig i magiseminariet. Hon insisterade att jag skulle tala om det för dig nu ikväll, annars skulle hon hoppa av kursen.

Galinda
Men, varför?

Madame Morrible
Jag har ingen aning. Min personliga uppfattning är att du inte har vad som krävs. Jag hoppas du bevisar motsatsen. Jag tvivlar på att du gör det. (hon lämnar balsalen)

Fiyero
Vad är det?

Galinda (förstummad)
Jag fick som jag ville...

Fiyero
Så, vad är det för fel?

Galinda
Inget…

Fiyero
Bra! Låt oss dansa! (de virvlar ut på dansgolvet)

(Plötsligt gör Elphaba entré. Musiken tystnar tvärt och alla stirrar på henne. Hon har på sig hatten Galinda gav henne men inser snabbt att det var ett elakt skämt och sliter av sig den. Elphaba tittar sig omkring, skrattar tyst for sig själv och bestämmer sig for att inte visa att hon blev sårad. Hon sätter på sig hatten igen och ställer sig mitt på dansgolvet och börjar dansa en märklig men vacker dans helt för sig själv utan musik. )

Fiyero
En sak är då säker - hon bryr sig inte ett skvatt vad någon annan tycker.

Galinda (skamset)
Jo det gör hon, men hon vill bara inte visa det… Usch, jag känner mig hemsk...

Fiyero
Det är ju inte som om det vore ditt fel.

Galinda
Ursäkta mig. (hon ger sitt trollspö till Fiyero och går fram till Elphaba)
Får jag ta över?

Elphaba
(stirrar på henne men stiger åt sidan och låter Galinda dansa. Efter en stund börjar de båda dansa tillsammans, musiken startar igen och fler människor fyller upp dansgolvet, alla dansande samma märkliga dans. Galinda och Elphaba tittar förtjusta på.)

Alla
Dansa genom livet
Nere på Ozdamm
För damm är ändå det vi kommer att bli
Och det konstiga är
Ditt liv kan förändras
Medans du dansar genom!


Popular - Populär!


(Galinda och Elphaba sitter på sina sängar efter dansen. Galinda är alldeles uppspelt och kan inte sitta still.)

Galinda
Var det din allra första fest... nånsin?

Elphaba
Räknas begravningar?

Galinda
Å, din allra första fest!
Åh, jag vet!
(hon sätter sig på Elphabas säng) Låt oss berätta nåt vi aldrig berättat för någon, jag börjar! Fiyero och jag ska gifta oss – iiii!

Elphaba
Har han redan frågat dig?

Galinda
Åh, nej, han vet inte om det än. Nu får du berätta en hemlighet.

Elphaba
Som vadå?

Galinda
Som… varför du sover med den här konstiga lilla gröna flaskan under kudden? (hon drar fram flaskan från gömstället och viftar med den)

Elphaba
Ge tillbaks den!

Galinda
Nej!

Elphaba
Ge tillbaks den! (hon tar tillbaka den och sätter sig på sin säng) Den var min mammas, det är allt.

Galinda
Det är orättvist, jag berättade en riktigt bra en för dig…

(kort paus)

Elphaba
Min far hatar mig…

Galinda
Ååå!

Elphaba
DET är inte hemligheten! Hemligheten är att han har en bra anledning till det. Det är mitt fel…

Galinda (sätter sig bredvid Elphaba igen)
Vad är?

Elphaba
Att min syster är som hon är. Du förstår, när vår mor bar Nessa så var min far så orolig att det nya barnet skulle visa sig vara… grön.

Galinda
Grön…

Elphaba
Han var så orolig att han tvingade min mor att tugga mjölkblommor dag ut och dag in… Men det fick Nessa att födas för tidigt, med sina små ben alldeles hoptrasslade… Och vår mor vaknade aldrig upp… Inget av det skulle ha hänt om det inte vore för mig…

Galinda
Men det var mjölkblommornas fel, inte ditt. Det må vara din hemlighet, Elphaba, men det betyder inte att det är sant… Poff! (Galinda slår ut med händerna över Elphabas huvud som för att trolla bort tankarna. Hon tittar ut genom fönstret och ser att det är ljust ute) Åh, det är i morgon! Hihihi!

Galinda
Å, Elphie – är det ok om jag kallar dig Elphie?

Elphaba (tveksamt)
Tja, det låter lite käckt.

Galinda
Och du kan kalla mig – Galinda!
Elphie, nu när vi är vänner har jag bestämt mig för att göra dig till mitt nya projekt.

Elphaba
Det behöver du verkligen inte göra!

Galinda
Jag vet. Det är det som gör mig så snäll!
När jag ser någon
Mindre lyckad än mig
och, låt oss inse – vem är inte det?
mindre lyckad än mig
Börjar mitt ömkande hjärta att blöda
Och när någon behöver en makeover
Måste jag helt enkelt ta över
För jag vet – JAG vet, exakt vad de behöver
Och även i ditt fall (hon tar av Elphies glasögon, ser smått chockad ut, och sätter tillbaka dem)
Fast det är det svåraste fall jag nånsin mött
Oroa dig inte – jag har bestämt mig för att lyckas!
Följ med mig
Och jajamensan
Du… ska… bli…
Populär!
Du kommer bli populär!
Jag ska lära dig tricken
När du pratar med killar
Små sätt att flörta och flamsa
Åh! Jag ska visa dig vilka skor du ska ha
Hur du ska fixa ditt hår (Galinda sätter sig på sängen börjar reda ut Elphabas fläta)
Allt som verkligen räknas

För att bli populär!
Jag ska hjälpa dig bli populär!
Du ska umgås med rätt gäng
Du ska bli bra på sport
Lära dig slanget du måste kunna
Så, låt oss börja
För du har en hemskt lång väg att gå…

Ta inte illa upp av min uppriktiga analys
Se det som en personlighets dialys
Nu när jag har valt bli en vän, en syster och rådgivare
Så finns det ingen visare
Inte när det handlar om popularitet –
Jag VET allt om popularitet
Och med lite hjälp från mig
För att bli den du vill bli
Istället för att vara den du var… är
Finns det inget som kan hindra dig från att bli populär… are

La la la la la la
Vi ska göra dig
Populär

När jag ser deprimerande karaktärer
Med oimponerande exteriörer
Så påminner jag dem å deras vägnar
(Galinda tar av Elphaba glasögonen, tar fram ett läppstift och börjar måla hennes läppar)

Till exempel
Firade statsöverhuvuden eller
Speciellt förträffliga kommunikatörer
Hade de hjärna eller kunskap?
Få mig inte att skratta!
De var populära! Snälla!
Allt handlar om popularitet!
Det handlar inte om lämplighet
Det är hur du blir sedd
Så det är väldigt klokt att vara
Riktigt, riktigt populär
Som… jag!

Elphaba
Det kommer aldrig att fungera…

Galinda
Du får inte tänka så längre. Hela ditt liv kommer att förändras, och allt på grund av… mig!
Först –hår. Så här slänger du med håret.
(Galinda visar Elphaba hur hon kastar sina blonda lockar från sida till sida) Släng släng

Elphaba
(försöker lite halvhjärtat slänga med sitt långa hår) Släng släng

Galinda
Nja, inte så där… (de försöker ett par gånger) äsch, du får öva på det.
Och nu, ska jag förvandla din enkla klänning till en vacker balklänning.
(glittrande musik hörs medans Glinda svänger med trollspöet i luften)
Balklänning (inget händer, hon börjar om igen)
BALKLÄNNING! (fortfarande händer inget, Glinda undersöker förvirrat trollspöet)
Är den här på? (hon smäller med trollspöet på sängen)

Elphaba (skrattande)
Vill du att jag försöker?

Galinda
Nä, du kan ha klänningen, den är fin. (hon kastar bort trollspöet)
Och nu den till slutgiltiga touchen… (hon tar bort den rosa blomman i sitt hår och spänner fast den i Elphabas hår)
Åh! Rosa passar bra ihop med grönt! (hon tar fram en spegel och ger Elphaba)
Men, fröken Elphaba, se på dig – du är vacker!

Elphaba
(ser sig i spegeln, skrattar lite men blir sedan allvarlig igen)
Jag… jag måste gå… (hon ger spegeln till Galinda och springer ut ur rummet)

Galinda
Varsågod!
(råkar se sig själv i spegeln, ler uppskattande) Heej!
Och även om du protesterar
Och verkar ointresserad
Så vet jag med säkerhet
Du kommer att uthärda
Din nyfunna popularitet –
La la la la
Du blir populär
Bara inte lika populär
Som… jag!


I’m not that girl – Den flickan är inte jag

(Elphaba iklädd en vit skjorta och mörkblå kjol och med den rosa blomman i håret, står och övar på att slänga med håret i tron att ingen ser henne. När hon vänder sig om står Fiyero där och ser smått roat på henne)

Elphaba (irriterat)
Vad?

Fiyero (skrattande)
Inget, det är bara… Du har blivit ”Galindafierad”. (han härmar Galinda slängande med håret) Du behöver inte göra det, vet du. (de tittar undrande på varandra)

Professor Dillamond
Tag plats, tag plats! Jag har något att säga, och väldigt lite tid. Mina kära studenter, det här är min sista dag här på Shiz. Djur är inte längre tillåtna att undervisa.

Elphaba
Vad?!

Professor Dillamond
Snälla fröken Elphaba. Jag skulle vilja tacka er allihop, för att ni delat eran entusiasm, era uppsatser, oavsett hur svagt strukturerade de än må vara… och även emellanåt (han vänder sig till Elphaba) – er lunch.

(en visselpipa hörs och in kommer vakter tillsammans med Madame Morrible)

Madame Morrible
Jag är så hemskt ledsen för det här, Professorn.

Elphaba
Madame, du kan inte tillåta detta!

Professor Dillamond
Fröken Elphaba, oroa dig inte för mig. De kan ta ifrån mig mitt jobb, men jag kommer att fortsätta uttala mig! (två vakter grabbar tag i honom)

Vakt
Kom nu, get!

Professor Dillamond (medans han förs bort)
Ni har inte fått höra hela sanningen! Kom ihåg det!

Elphaba
Professor Dillamond!

(alla sitter tysta, utom Elphaba)

Elphaba
Ska ni alla bara sitta där? I tystnad?

Madame Morrible
Fröken Elphaba! Jag tror inte det finns något vi kan göra.

Elphaba
Men, Madame!

Madame Morrible
Snälla, gå och sätt dig!

(Elphaba sätter sig motvilligt ner. Ett bord rullas in i klassrummet, på bordet finns något täckt av en duk, en militäriskt liknande man följer efter)

Mannen
God eftermiddag, studenter!

Madame Morrible och motvilliga studenter
God eftermiddag!

Mannen
Mer och mer för varje dag, genom varje tick från Drakklockan, i varje hörn av vårt käre Oz, hör man framgångens tystnad (han syftar på att fler och fler djur slutar prata). Till exempel – det här kallas en bur. (han lyfter på duken och man ser en bur med en liten lejonunge i) Ni kommer att få se mer och mer av dessa i framtiden. Den här anmärkningsvärda uppfinningen är faktiskt till för djurens eget bästa. (han tar en pinne och petar på lejonungen som skakar)

Elphaba
Om det är för Djurens bästa – varför darrar han?

Mannen
Han tycker det är så spännande att vara här, det är allt. Fördelarna med att fånga en så här ung Lejonunge är att den aldrig kommer att lära sig att prata.

Elphaba (blir alldeles förskräckt)
Åh nej!!

Mannen
Det är rätt! Kom och samlas runt om här. (alla samlas runt buren förutom Elphaba och Fiyero)

Elphaba (till Fiyero)
Kan du tänka dig en värld där Djur hålls i bur och aldrig får lära sig att prata?

Mannen
Han verkar lite uppviglad, men det är lätt fixat. (han tar en skrämmande mojäng och sänker ner den mot lejonungen. Elphaba blir mer och mer upprörd)

Elphaba
Åh nej! Vad ska vi göra!

Fiyero
Vi?

Elphaba
Ja… någon måste ju… åh! GÖRA NÅGOT!! (hon slår ut med armarna och mannen samt alla studenter, utom Fiyero, flyger ifrån buren och börjar dansa okontrollerat)

Fiyero
Vad är det som händer?

Elphaba
Jag vet inte! Jag blev arg och… (hon viftar med händerna)

Fiyero
Ahh… Rör dig inte… Och bli inte arg på mig!! (han springer fram till bordet och tar buren med lejonungen och springer mot dörren) Nå, kommer du?!

(de flyr sin väg, scenen skiftar från klassrummet till en blomstrande äng under en bro. Fiyero och Elphaba springer över bron och ner på andra sidan)

Elphaba
Var försiktig! Skaka honom inte!

Fiyero
Det gör jag inte!

Elphaba
Och vi kan inte släppa honom lös varsomhelst förstår du! Vi måste hitta ett säkert ställe!

Fiyero (irriterat)
Jag inser det! Du tror visst att jag är riktigt dum?! (de stannar till)

Elphaba
Nej… Inte RIKTIGT dum… (hon tar buren och ställer ner den på ängen)

Fiyero
Hur kommer det sig att varje gång jag träffar dig så orsakar du något slags tumult?

Elphaba
Jag ORSAKAR inte tumult – jag ÄR ett…

Fiyero
Ja det råder det ingen tvekan om.

Elphaba (upprört, Fiyero gör sitt bästa för att avbryta henne, utan att lyckas)
Så du tycker jag ska hålla tyst, är det det du säger? Tror du jag VILL vara så här? Tror du jag VILL bry mig så här mycket?

Fiyero
Allt jag menade…

Elphaba
Tror du inte jag vet hur mycket lättare mitt liv hade varit om jag inte gjorde det?

Fiyero
Du låter aldrig någon annan prata!

Elphaba
… Åh… förlåt… (Fiyero tar sats för att säga nåt) Kan jag bara få säga en sak till? (Fiyero ser alldeles uppgiven ut)
Du kunde bara ha gått din väg där borta…

Fiyero
Och?

Elphaba
Så, oavsett hur ytlig och självupptagen du än låtsas vara så…

Fiyero (förnärmat)
Ursäkta mig, har låtsas inget! Jag råkar vara genuint självupptagen OCH djupt ytlig!

Elphaba
Nej, det är du inte. Isåfall skulle du inte vara så olycklig…

Fiyero (stirrar förstummat på Elphaba och vänder sig sedan om för att gå)
Ok, fint! Om du inte vill ha min hjälp så…

Elphaba
Nej! Det vill jag!

(hon springer fram till Fiyero och tar honom i handen. De stannar upp, chockade, och tittar som förstenade på varandra tills de hör lejonungen gny. Elphaba släpper förskräckt Fiyeros hand och rusar fram till buren. Fiyero fortsätter stirra på henne)

Elphaba
Hans hjärta dunkar… Jag menade inte att skrämma honom…

Fiyero
Vad menade du egentligen att göra? Och varför var jag den enda som du inte gjorde det på? (han går fram till buren och hukar sig ner bredvid Elphaba)

Elphaba
Du blöder.

Fiyero
Gör jag?

Elphaba
Den måste ha rivit dig. (hon rör försiktigt vid hans kind)

Fiyero (förtrollad)
Ja, eller kanske den rev mig eller nåt… (de stirrar som förtrollade på varandra tills Fiyero vaknar till och hoppar upp) Jag måste sätta mig i säkerhet! … Jag menar Lejonungen…

Elphaba
Ja, visst!

Fiyero
… sätta Lejonungen i säkerhet… (han tar buren och börjar gå åt ena hållet.)

Elphaba
Eh, um… (hon pekar försiktigt åt andra hållet)

(man ser Fiyero byta riktning)

Elphaba (springer efter honom)
Fiyero!! (men han är redan borta, hon tittar längtansfullt och sorgset efter honom)

Händer rörs
Ögon möts
Plötslig tystnad, plötslig hetta
Hjärtan slår virvlande slag
Det skulle kunna vara han
Men jag är inte hon

Dröm dig inte bort
Glöm inte bort vem du är
Kom inte ihåg lyckoruset
Det skulle kunna vara han
Men jag är inte hon

Allt som oftast längtar vi efter att stjäla
En bit av vad-som-kunde-ha-varit
Men det lindrar inte smärtan vi känner
När verkligheten slår tillbaka

Sorglöst leende, spänstiga leder
Hon som är charmig vinner honom
Gyllene hår med milda lockar
Det är flickan han valt
Och gudarna ska veta
Den flickan är inte jag…

(Elphaba ser Fiyero och Galinda springa över bron, de stannar till och kysser varandra innan de springer vidare. Det börjar åska och regna, Elphaba rycker till och tar skydd under bron. Fiyero får syn på Elphaba och stannar upp men går sedan efter Galinda)

Börja inte önska
Att önska sårar bara hjärtat
Jag är inte född för rosor och pärlor
Jag känner en flicka
Han älskar henne så
Den flickan är inte jag…

Madame Morrible
Fröken Elphaba! Aaa där är du! (hon ger Elphaba sitt paraply)

Elphaba
Madame Morrible!?

Madame Morrible
Åh, jag har spännande nyheter! Jag har äntligen hört ifrån Trollkarlen, och, min kära, han önskar träffa dig!

Elphaba
Bad han om mig? Personligen?

Madame Morrible
Jag vet hur förkrossad du var häromdagen över Professor Dillamond. Men du förstår, en dörr stängs och en annan dörr öppnas! (hon ger Elphaba ett grönt kuvert som det står Oz på i guldbokstäver, det är tågbiljett till Smaragdstaden)

Elphaba
Åh! Jag vet inte vad jag ska säga! Åh, Madame – hur ska jag någonsin kunna tacka dig? (hon kramar om Madame Morrible så paraplyet kommer på sned)

Madame Morrible
Var försiktig – du får inte bli blöt!
Vänta! Jag vet!
(hon viftar magiskt med händerna så det slutar regna och solen kommer fram istället) Berättade jag aldrig det? Väder är min specialitet. Trevlig resa, min kära. Nu ska du i väg och träffa Trollkarlen – gör mig stolt!

Elphaba
Det ska jag, jag ska försöka! (Madame Morrible går sin väg)
Och där står vi äntligen – Trollkarlen och jag…

(scenen ändras till en tågstation. Galinda (iklädd en vit dräkt med vippig kjol), Nessarose och Boq (i skoluniformer) kommer för att vinka av Elphaba.)

Nessarose
Elphaba – jag är så stolt över dig, och jag vet att far kommer bli det också. Vi är alla stolta, eller hur? (hon vänder sig till Galinda och Boq)

Elphaba
Kommer du att klara dig utan mig nu?

Galinda
Det kommer att gå bra, Biq kommer att se efter henne, eller hur Biq?

Boq (irriterat)
Det är BOQ! Och jag klarar inte av det här längre! (han rusar iväg)

Nessarose
Boq!

Galinda
Nessa! Han kanske inte är den rätta, för dig?

Nessarose
Jo… han är den rätta… Det är jag som inte är rätt… Oroa dig inte för mig, Elphaba. Trevlig resa! (hon rullar iväg)

Elphaba
Nessa, vänta!

Galinda (tar tag i henne)
Nej, låt henne gå! Hon måste klara sig utan dig nu. Det måste vi alla.

Elphaba
Äsch, du kommer knappt att märka att jag är borta. Du har Fiyero. Var är han förresten? Inte för att jag förväntar mig att han ska säga adjö till mig. Vi känner knappt varandra.

Galinda (sorgset)
Jag känner honom inte heller! Inte nu längre! Han är avståndstagande och irriterad, och han har tänkt! Vilket verkligen oroar mig! Allt startade dagen då Professor Dillamond fick sparken. Inte visste jag att han brydde sig så mycket om den gamle geten! (hon får plötsligt syn på Fiyero som kommer springande med en bukett röda blommor i handen) åh, där är han ju! Han kom i alla fall! Fiyero! Här borta, älskling!

(Fiyero springer förbi en förbluffad Galinda bort till Elphaba och ger henne blommorna. Elphaba blir väldigt förvånad)

Fiyero
Elphaba! Jag är väldigt glad för din skull!

Galinda (kramar om Fiyeros arm)
Ja, vi är båda så glada!

Fiyero
Jo, jag har tänkt…

Elphaba
Ja jag hörde det!

Fiyero
… på Lejonungen… och allt… Jag tänker mycket på den dagen.

Elphaba
Det gör jag också…

Galinda
... Åh! Jag också! Jag tänker på det jämt och ständigt! Stackars Professor Dillamond. Det får en att vilja… ta ställning! Faktum är att jag har tänkt att… att... ändra mitt namn!

Fiyero
Ditt namn?

Galinda
Ja, eftersom Professor Dillamond hade sitt egna lilla sätt att uttala mitt namn på så av solidaritet och för att visa min… vrede, så kommer jag hädanefter inte längre vara känd som GAlinda, utan helt enkelt… Glinda.

Fiyero
Ja… det var ju… beundransvärt... Glinda. Elphaba – lycka till! (han går sin väg till Glindas bestörtning)

Glinda (börjar gråta)
Där ser du!

Elphaba
Åh, gråt inte Galinda…

Glinda (argt)
Det är GLINDA nu! Dumma ide! Jag vet inte ens vad som fick mig att säga det!

Elphaba
Det spelar ingen roll vad du heter – alla älskar dig!

Glinda
Jag bryr mig inte – jag vill ha honom! Jag tycker inte ens han är perfekt längre, och jag vill ändå ha honom… Åh! Det måste vara så här som andra människor känner sig! Hur står de ut?! (hon gråter ännu mer)

One Short Day – En Kort Dag

Elphaba (kramar om Glinda)
Följ med mig!

Glinda (snyftande)
Vart då?

Elphaba
Till Smaragdstaden!

Glinda
Verkligen?

http://www.youtube.com/watch?v=s2bgldCiFV0

Lioncubscenen och I'm Not That Girl med Lisa Brescia som Elphaba och Sebastian Arcelus som Fiyero - underbart!


(scenen andras från tågstationen till en gata i Smaragdstaden. Alla människor ar grönklädda och det lyser grönt overallt)

Turister
En kort dag i den gröna Smaragdstan…

Glinda
Åh, jag har alltid velat se Smaragdstaden…

Turister
En kort dag i den gröna Smaragdstan…

(Elphaba tar Glindas hand och tillsammans springer de igenom folkmassan)

En kort dag i den gröna Smaragdstan
En kort dag
Fylld av saker att göra
Överallt
Vart du än vänder dig
Ser du nåt häftigt
Som du vill besöka
Innan dagen är slut

(Elphaba och Glinda kommer inspringandes på scenen igen, nu i andra kläder. Elphaba iklädd svart klänning, stövlarna, sin väska och den svarta, spetsig hatten. Glinda iklädd en gul, kort klänning och gul handväska)

Elphaba
Det finns byggnader höga som Quaxwood träd!

Glinda
Klädaffärer!

Elphaba
Och bibliotek!

Glinda
Palats!

Elphaba
Museum!

Båda

Det finns under som vi aldrig förut sett!

Glinda
Allt är grant

Elphaba
Och allt ar grönt!

Båda
Jag tror vi funnit platsen där vi hör hemma!
Jag vill vara här
Bland alla människor

Elphaba
Så jag kommer tillbaka för gott en dag

Båda
För att skapa mitt liv och min karriär
Men för idag ska vi bara vandra runt och njuta…

(en försäljare kommer fram till dem och de köper varsitt par gröna solglasögon och sätter på sig)

Alla
En kort dag i den gröna Smaragdstan
En kort dag
Att ha en livstid av roligheter
En kort dag…

Elphaba och Glinda
Och vi varnar staden:
Nu när vi är här
Kommer ni märka att vi varit här

Alla
Innan vi är klara!

Glinda
Nattlivet! Allt stök och jäkt – det är så Ozmopolitanskt!

(en man delar ut biljetter till teaterföreställningen Wizomania och ger Glinda två. Elphaba tar av sig solglasögonen och står alldeles stilla och bara tittar på allt)

Glinda
Elphie – skynda dig – vi kommer för sent till Wizomania!

Elphaba (tar Glinda i handen)
Jag vill minnas det här ögonblicket – för evigt! Ingen stirrar, ingen pekar. För första gången är jag nånstans… där jag hör hemma.

Glinda
Du fullkomligt strålar som en… smaragd!

(de rusar in på teatern for att se förestallningen. In på scenen kommer 3 stora dockliknande gubbar som dansar)

Wizomaniakören
Vem är magikern
Vars långa resväg
Har gjort alla i Oz gladare
Vem är den vise
Som så vist seglade in för att rädda
Vårt skinn
Vars entusiasm för varmluftsballonger
Har fått hela Oz att fira smekmånad
Uuu – uu – uu
Är han inte Underbar?
Vår Underbare Trollkarl!

Publik Wizomaniakören
En kort dag Vem är magikern
I den gröna Smaragdstan Vars långa resvägar gjort alla i Oz gladare
Att ha en livstid av roligheter Vem är den vise som
Som så vist seglade in för att rädda
Vårt skinn…
Vilket sätt att se staden på...

Elphaba och Glinda
Med så många strövområden
Känns det som hemma
Och då liksom nu
Kan vi säga:
Vi är bara två vänner…

Elphaba
Två goda vänner…

Glinda
Två bästa vänner…

Alla
Som delar en underbar
En kort…

Vakt
Trollkarlen kan träffa er nu!

Alla
Dag!

A Sentimental Man – En Sentimental Man

(Elphaba och Glinda visas in till Trollkarlens rum. Allt de ser är ett jättehuvud av guld på en tron. På huvudet sitter en apa iklädd frack. Plötsligt börjar huvudet röra sig, ögonen lyser och ur huvudet dånar en röst)

Trollkarlen
Jag är Oz! Jag är Oz! Den stora och mäktige! Vilka är ni och varför söker ni mig?

Elphaba
Jag är Elphaba Thropp! Ers … Och det här är…

Trollkarlen (plötsligt slutar huvudet att röra sig och faller tillbaka med mycket gnissel, istället hörs en alldeles vanlig mansröst)
Å är det du, Elphaba? Jag insåg inte… (fram kommer en äldre man) Jag hoppas att jag inte skrämde dig? Det är så svårt att tyda folks ansiktsuttryck när jag är där bakom. Så, låt oss se – vem är vem? (han säger witch (häxa) is witch som låter som wich (vem) is which – inte kul översatt)
Elphaba! (han tar hennes hand) Det är mig ett nöje, Elphaba. Och du måste vara…?

Glinda
Glinda – Gaet är stumt. (hon bugar djupt inför Trollkarlen, som ointresserat istället vänder sig om till Elphaba som nyfiket studerar det stora huvudet)

Trollkarlen
Jag vet, det är lite för mycket, eller hur? Men det är vad folk förväntar sig. Och man måste ge folket vad de vill ha.

Elphaba (överväldigad)
Jag är så lycklig över att äntligen få träffa er!

Trollkarlen
Det är bra, för det är det jag gillar bäst – att göra folk lyckliga!
Jag är en sentimental man
Som alltid längtat efter att bli en far
Det är därfor jag gör så gott jag kan
För att behandla varje invånare i Os som en son… (han tar Glinda och Elphaba i handen)
Eller dotter…
Så Elphaba, jag skulle vilja höja dig till skyarna
För jag tycker alla förtjänar en chans att flyga
Och att hjälpa dig med din upphöjning
Får mig att känna mig som en förälder
För jag är en sentimental man

Elphaba
Å, ers Ozhet. Jag visste att ni kan hjälpa till! Du förstår… (hon kallar fram Glinda) Vi är inte här för oss själva.

Glinda (förvånat)
Är vi inte?

Elphaba
Nej! Vi är här därför att något hemskt händer med djuren…

Trollkarlen
Vänta! Jag är Trollkarlen från Oz – jag VET redan varför ni har kommit hit!

Elphaba och Glinda (imponerade)
Woow!

Trollkarlen
Och jag har för avsikt att bevilja er önskan, men ni måste naturligtvis bevisa er värdiga först…
Glinda (knuffar fram Elphaba)
Naturligtvis. Bevisa dig, Elphie, bevisa dig!

Elphaba
Men, hur?

Trollkarlen
Madame! Boken!

(in kommer Madame Morrible med en tjock bok i handen)

Madame Morrible
Genast, ers Ozhet!

Glinda
Madame Morrible!?

Trollkarlen
Jag tror att ni är bekanta med min nya pressekreterare?

Elphaba
Pressekreterare?

Madame Morrible
Ja det stämmer, min kära. Jag har stigit i graderna. Ni kommer att märka att Trollkarlen är en väldigt generös man. Om ni gör något för honom så gör han mycket för er.

Elphaba
Vad vill ni att jag ska göra?

Trollkarlen
Det här är min aptjänare, Chistery. Han tittar så längtansfullt på fåglarna varje dag.

Madame Morrible
Så ers Ozhet tänkte sig kanske en levitationsformel? (hon håller fram boken)

Glinda
Åh, jag tror inte mina ögon! Är det… Grimmerin?

Madame Morrible
Ja. Den uråldriga boken om förtrollningar.

Glinda (viskande)
Får jag röra vid den? (hon närmar sig med handen)

Madame Morrible
Nej! (hon rycker undan boken och ger den till Elphaba)

Elphaba
Vilken underlig skrift.

Madame Morrible
Det är ett förlorat sprak – de förlorade trollformlernas språk.

(Elphaba slår sig ner på golvet med boken)

Trollkarlen
Ungefär som en receptbok för förändringar.

Madame Morrible
Så bli inte avskräckt om du inte kan tolka orden med en gång. Själv kan jag bara läsa en formel eller två och det tog mig år att lära mig.

(alla stannar upp nar de plötsligt hör Elphaba mässa en trollformel ur boken, helt utan problem)

Madame Morrible
Åh, nådige Oz!

Trollkarlen
Åh, Chistery – vilken upplevelse du kommer få vara med om!
Ända sen jag själv var uppe i luften
Tycker jag att alla förtjänar en chans att fly…

(Chistery, som har klättrat runt, hoppar plötsligt ner på marken. Han vänder och vrider på sig och verkar väldigt ont. Elphaba slutar förskräckt att mässa )

Elphaba
Vad är det? Vad är det som är fel? Chistery, mår du bra? Varför kan han inte svara mig?

(plötsligt sticker ett par vingar ut från Chisterys rygg)

Trollkarlen
Jippie!

Glinda
Du gjorde det!

Elphaba (förskräckt)
Han verkar ha ont! Fort – hur återkallar jag formeln?

Madame Morrible
Det kan du inte.

Elphaba
Va?

Madame Morrible
Du kan inte återkalla en trollformel. Trollformler är oåterkalleliga. (till Trollkarlen) Jag visste det! Jag visste att hon hade kraften i sig!

Elphaba
Du! Du planerade det här!

Madame Morrible
Åh, du också, min kära. Du tjänar också på det här.

Trollkarlen
Och det här är bara början – titta!

(han drar i en spak så ena väggen glider undan för ett ögonblick och avslöjar ett helt rum fullt av flygande apor bakom galler)

Om det är vad du kan göra första gången så finns det inga gränser!

Madame Morrible
Vilket vingspann! Kommer de inte att bli utmärkta spioner?

Elphaba
Spioner?!

Trollkarlen
Ja, du har rätt, det var ett ganska starkt ord… Vad sägs om spanare? Det är ju vad de kommer att bli, nästan. De kommer att flyga runt i Oz och rapportera olagliga Djuraktiviteter.
Elphaba (förtvivlat)
Så det är du! Du ligger bakom allt det här!

Trollkarlen
Elphaba – när jag först kom hit var det oenighet och missnöje. Där jag kommer ifrån vet man att det bästa sättet att foga folk samman är att ge dem en gemensam fiende.

Elphaba
Du kan inte läsa den boken alls, kan du? Det är därför du behövde en fiende och spioner och burar… Du har ingen RIKTIG kraft.

Trollkarlen (glatt)
Exakt! Och det är därför jag behöver dig! Du förstår, världen ligger för dina fötter nu! Du har så många möjligheter framför dig! Det har ni båda! (han räcker Glinda handen)

Glinda (överlycklig)
Åh, tack Ers Ozhet!

(Elphaba reser sig sakta upp och kramar boken hårt i armarna, hon ser inte glad ut)

Trollkarlen
Er båda är det dags att jag höjer till skyarna, ja tiden har kommit för er att få en chans att…

Elphaba
NEJ! (hon rusar ut ur rummet med Grimmerin i armarna)

Madame Morrible
Elphaba!

Glinda
Elphie! Jag är ledsen, Ers Ozhet – jag hämtar tillbaka henne! (hon rusar efter Elphaba)

Trollkarlen
Vi måste få henne tillbaka! Hon vet för mycket!

Madame Morrible
Oroa dig inte, Ers Ozhet, det här sköter jag! (hon försvinner ut)

(Trollkarlen springer bakom huvudet och hans mäktiga stämma ljuder över hela Smaragdstaden)

Trollkarlen
Vakter! Vakter! Det är en (….)? Finn henne! Fånga henne! För henne till mig!

Vakter
Ja, Ers Ozhet!

Defying Gravity – Trotsa Gravitationen

(Glinda kommer ikapp Elphaba högt uppe i ett ödsligt rum)

Glinda
Elphie! Vänta! Vart ska du ta vägen?

Elphaba
Det finns inga fler trappor – det här måste vara vinden.

Glinda
Elphie – lyssna på mig!

Elphaba
Vakterna är på väg upp, vi måste barrikadera dörrarna!

Glinda
Vad?!

Elphaba
Jag använder den här. (hon tar en gammal kvast och sätter den för dörren)

Glinda (argt)
Elphaba – varför kunde du inte ha hållit dig lugn för en gång skull, istället för att förlora kontrollen så där!
JAG HOPPAS DU ÄR NÖJD!
JAG HOPPAS DU ÄR NÖJD NU NÄR DU FÖRSTÖRT DINA CHANSER FÖR EVIGT
JAG HOPPAS DU TYCKER DU VAR SMART NU

Elphaba
JAG HOPPAS DU ÄR NÖJD!
JAG HOPPAS DU ÄR NÖJD OCKSÅ
JAG HOPPAS DU ÄR STOLT ÖVER HUR DU HAR UNDERKASTAT DIG
FÖR ATT NÅ DINA MÅL

Båda
Så även om jag inte förstår hur
Så hoppas jag att du är nöjd just nu…

(Madame Morribles röst ljuder genom hela Smaragdstaden. Hon uppenbarar sig på en balkong där hon talar till folket i Oz)

Madame Morrible
Medborgare i Oz! Det finns en fiende bland oss som måste hittas och tas tillfånga. Tro inget av vad hon säger! Hon är ond, ansvarig för lemlästningen av de stackars, oskyldiga aporna.

Glinda (förtvivlat, tar tag i Elphaba)
Åh nej…

Madame Morrible
Hennes gröna skinn är det yttersta tecknet på hennes förvrängda karaktär. Den här avvikelsen, den här avskyvärdheten… den här… ONDA HÄXAN!!

(hennes röst tonar bort. Glinda och Elphaba står tysta med armarna om varandra)

Glinda (tröstande)
Var inte rädd…

Elphaba (alldeles gråtfärdig, men arg)
Det är jag inte… Det är Trollkarlen som borde vara rädd… För mig!

Glinda
Elphie, lyssna på mig. Be bara om ursäkt… Innan det är för sent!
Du kan fortfarande få vara med Trollkarlen
Som du arbetat för och väntat på
Du kan få allt du nånsin önskat…

Elphaba
Jag vet…

Men jag vill inte ha det…
Nej… Jag kan inte vilja ha det
Längre… (hon släpper Glindas hand)

Nånting har förändrats i mig
Nånting är inte sig likt
Jag är trött på att spela enligt reglerna
I någon annans spel
För sent att tänka om
För sent att somna om
Det är dags att lita på min instinkt
Sluta ögonen… och hoppa

Det är dags att försöka
Trotsa gravitationen
Jag tror jag ska försöka att
Trotsa gravitationen
Och du kan inte dra mig ner

Glinda (går fram och tar tag i Elphaba)
Kan jag inte få dig att förstå
Du har illusioner av storslagenhet…?

Elphaba (sliter sig loss)
Jag är trött på att acceptera gränser
För att någon sagt det är så
Vissa saker kan jag inte ändra på
Men innan jag försökt får jag aldrig veta
Allt för länge har jag varit rädd att
Förlora kärlek jag tror jag har förlorat
Tja, om det är kärlek
Så kommer det till ett alldeles för högt pris för mig
Trotsa gravitationen
Kyss mig farväl
Jag ska trotsa gravitationen
Och du kan inte dra mig ner

Vakter (bankar på den barrikaderade dörren)
Öppna dörren!! I den enastående Oz’s namn!

(Elphaba tar fram Grimmerin, sätter sig på golvet och börjar mässa trollformler. Vakterna försätter banka på dörren)

Glinda (förskräckt)
Vad gör du? Sluta! Det var ju så allt började! Den där gräsliga levitationsformeln... SLUTA!

(allt blir knäpptyst)

Glinda (hånfull)
Nå, var är dina vingar? Kanske är du inte så mäktig som du tror? (tittar upp, förskräckt) Åh! Käre Oz!

(Kvasten kommer flygande mot dem)

Elphaba (glad)
Jag sa ju det, Glinda sa jag inte det? (hon reser sig upp, tar kvasten i båda händerna och vänder sig mot Glinda. Vakterna börjar banka på dörren igen)
Fort! Hoppa på!

Glinda (ryggar undan förskräckt)
Va?!

Elphaba
Glinda, följ med mig. Tänk på vad vi kan göra, tillsammans.
Obegränsade
Tillsammans är vi obegränsade
Tillsammans är vi det bästa lag som någonsin funnits
Glinda,
Drömmar så som vi planerade dem

(Glinda tar också tag i kvasten)

Glinda
Om vi jobbar i par…

Båda
Det finns ingen kamp vi inte kan vinna
Så länge du och jag
Trotsar gravitationen
När du och jag
Trotsar gravitationen

Elphaba
De kan aldrig ta oss ner…
(Glinda släpper kvasten och backar försiktigt)
Nå? Kommer du?

(hon hukar sig ner på golvet för att stoppa ner Grimmerin i väskan)

Glinda
Åh, Elphie, du darrar. (hon ser sig om i rummet och får syn på en svart slängkappa som hon tar) Här, ta på dig den här.

(Glinda böjer sig ner och sveper kappan om axlarna på Elphaba. Elphaba reser sig sakta upp, nu ser hon äntligen ut som den klassiska bilden av en häxa med hatten, slängkappan och kvasten)

Glinda (mjukt)
Jag hoppas du är lycklig
Nu när du valt det här…

Elphaba
Du också (hon ta Glindas hand)
Jag hoppas det ger dig lycka

Båda
Jag hoppas verkligen du får det
Och att du inte behöver ångra det
Jag hoppas du blir lycklig till slut
Jag hoppas du blir lycklig, min vän…

(Elphaba försvinner in i mörkret. Dörren de barrikaderat far upp och in kommer vakterna)

Vakter
Där är hon! Låt henne inte komma undan! (de tar tag i Glinda i tron att det är henne de jagat)

Glinda (argt)
Ahhh, vad gör ni?!

Elphaba (dold av mörkret)
Släpp henne! Hon har inget med saken att göra! Det är mig ni vill åt!

(Elphaba uppenbarar sig svävande över marken)

Det är mig! Det är miiiig!”

(Elphaba stiger mot skyn)

Elphaba
Så, om ni ska försöka finna mig
Vänd blicken mot väst
Som någon sa till mig nyligen:
”Alla förtjänar en chans att flyga”
Och även om jag flyger ensam
Så åtminstone flyger jag fritt
Till dem som tryckt ner mig
Ta med ett meddelande tillbaka från mig:
Tala om hur jag
Trotsar gravitationen
Jag flyger högt
Trotsar gravitationen
Och snart blir jag lika berömd som dem
Och ingen i hela Oz
Ingen Trollkarl som det är eller var
Kan någonsin ta mig ner

Glinda
Jag hoppas du är lycklig!

Medborgare i Oz (rusar fram under Elphaba)
Se på henne, hon är ond! Ta henne!

Elphaba
… ta mig ner!

Medborgare i Oz
Ingen sörjer de onda
Så vi måste ta henne…

Elphaba
Ahhhhh!

Medborgare i Oz
Ner!!!!


(allt blir svart)


Slut på akt 1

Wicked pa Svenska Akt 2

Wicked Thank Goodness – Tack och Lov

(Det har nu gått några år. Glinda, Fiyero, Nessarose och Boq har alla tagit examen från Shiz och börjat leva sina vuxna liv med allt vad det innebär. Ingen har hört ifrån Elphaba sen hon försvann, men Madame Morrible och Trollkarlen har fortsatt att sätta skräck i invånarna i Oz att Elphaba är en ond häxa som måste tas till fånga. Glinda är nu en offentlig person som sprider glädje och hopp i Oz. Just denna dag är en alldeles speciell dag för henne. De har alla samlats på torget i Smaragdstaden för att fira. Överallt vimlar det av grönklädda människor.)

Invånarna i Oz
Varje dag, mer ondska
Varje dag växer terrorn
Alla i Oz är jämt på sin vakt!
Så är det med den onda –
Sprider rädsla vart hon än går
Söker efter nya offer hon kan skada!

En hysterisk kvinna
Som en hemsk grön snöstorm
Flyger hon genom landet…

En upprörd man
Nedsvärtar var stackars Trollkarl
Med sina förtal och lögner!

Alla
Hon ljuger!
Rädda oss från den onda!
Skydda oss från förhäxning!
Varna oss:
Var kommer hon slå till härnäst?
Var kommer hon slå till härnäst?
Var kommer hon slå till härnäst!?

(fram kommer Glinda, Fiyero, Madame Morrible och en vakt, åkandes på en upphöjd scen. Glinda har på sig en ståtlig klänning med en liten hatt och Fiyero en grön uniform)

Glinda
Kära medborgare – hur skrämmande denna terror än är, låt oss bortse från paniken för en dag… och fira!
Åh, vilken fest
Vi ska ha idag!

Publiken
Tack och lov!

Glinda
Låt oss fira
I Glinda-stil…

Publiken
Tack och lov!

Madame Morrible
Äntligen en dag som är
Helt fri från Onda Häxor!

Publiken
Vi kunde inte vara lyckligare!
Tack och lov!

Madame Morrible
Och tack och lov för dig, kära Glinda – och din stilige prins, vår nya vaktkapten! Du har agerat i förgrunden i jakten på den Onda Häxan, eller hur?

Fiyero
Tja, jag ser inte på henne som en Ond Häxa…

Madame Morrible (avbryter)
Så, Kapten – hur känns det?

Fiyero
Frustrerande! Jag blev kapten för att hitta henne…

Madame Morrible (avbryter igen)
Nej Kapten! Jag menar att vara förlovad?

(en banderoll rullas ner med texten Gratulationer och folket börjar hurra)

Fiyero (förvånat)
Är det här en förlovningsfest?

Glinda (glatt)
Överraskad?!

Fiyero (inte lika glad)
Ja!

Glinda
Vad bra! Vi hoppades att du skulle bli det, Trollkarlen och jag.
Ja –
Vi kunde inte vara lyckligare
Eller hur, kära?
Kunde inte vara lyckligare
Här och nu
Se vad vi har:
En sagoberättelse
Med ett lyckligt slut
Där vi inte kunde vara lyckligare
Inte sant, kära?
Och vi vill dela med oss av
Vårt slut till er
Han kunde inte vara stiligare
Jag kunde inte känna mig ödmjukare
Vi kunde inte vara lyckligare
För lycka är vad man känner
När alla ens drömmar går i uppfyllelse!

Madame Morrible
Och Glinda, min kära, vi är så glada för din skull! Som pressekreterare har jag strävat efter att försäkra mig om att alla i Oz känner till berättelsen om ditt mod. Jag kommer ihåg det så starkt:

Dagen då du kallades till en audiens med Oz
Och även om han till en början inte talade om varför
När du bugade för hans tron
Fastslog han att du hädanefter skulle bli känd
Som Glinda Den Goda – officiellt!

Fiyero (till Glinda)
Det var inte precis så du beskrev det för mig…

Glinda (generat)
Nej… inte exakt… men låt oss prata om det senare!

Madame Morrible
Och med ett avundsjukt tjut
Brakar den Onda Häxan fram
Från sitt gömställe
Där hon har lurat i hemlighet!

Folk i publiken
Jag har hört att hon har ett extra öga
Som alltid förblir vaket!
Jag har hört att hon kan ömsa skinn
Lika lätt som en orm!
Jag har hört att några rebelliska Djur
Ger henne mat och husrum!
Jag har hört att hennes själ är så oren
Att rent vatten kan smälta henne!!

Fiyero
Va?!

Publiken
Smälta henne?
Snälla – kan någon gå och smälta henne!

Fiyero
Hörde du det där – vatten kan smälta henne?!

Glinda
Tyst, min kära!

(Fiyero stiger ner från scenen med Glinda efter sig)

Fiyero
Folk är så tomma i huvudet att de tror på vad som helst!

Glinda (till Madame Morrible och publiken)
Ursäkta oss ett klocktick.

Fiyero (upprört)
Jag kan inte stå där och le och låtsas hålla med om allt det där!

Glinda
Fiyero, tror du jag tycker om att höra dem säga de där hemska sakerna om henne? Jag hatar det!

Fiyero
Så, vad gör vi här? Låt oss gå härifrån.

Glinda
Jag kan inte, jag kan inte lämna allt nu, inte när folk räknar med att jag ska vara här och höja stämningen.

Fiyero
Nej, du kan inte gå härifrån för du kan inte motstå allt detta. Det är sanningen!

Glinda
Nej, det kanske jag inte kan – är det så fel? Vem skulle kunna det?

Fiyero
Du vet vem som skulle kunna det, och vem som har gjort det! (han vänder sig om för att gå)

Glinda (går fram till honom)
Fiyero, jag saknar henne också, men vi kan inte sluta leva! Ingen har letat efter henne lika mycket som du. Men förstår du inte – hon vill inte bli hittad! Du måste inse det!

Fiyero (uppgivet, Glinda kramar om honom)
Du har rätt. Och om det gör dig lycklig så naturligtvis kan jag gifta mig med dig.

Glinda
Men, det gör väl dig lycklig också? Eller hur?

Fiyero
Du känner väl mig… jag är alltid lycklig… (han ler stelt, vänder sig om och går därifrån)

Glinda
Fiyero! (hon inser att publiken undrar vad som försiggår)
Åh, ja tack så mycket älskling! Han har gått för att hämta mig lite förfriskningar. Han är så omtänksam på det sättet! (hon går upp på scenen igen)

Publiken
Ahhh

Glinda
Det är därför jag inte kunde vara lyckligare…
Nej, jag kunde inte vara lyckligare…
Även om jag medger att det är
En liten smula… annorlunda
Mot vad jag förväntade mig
Men jag kunde inte vara lyckligare
Kunde helt enkelt inte vara lyckligare
Eller, tja, inte ”enkelt”…
Att nå dina drömmar
Är konstigt, men det verkar
Lite – tja - komplicerat
Det verkar ha ett slags… pris
En del saker går… förlorade
Du korsar broar
Du inte visste att du korsat
Förrän du korsat dem…

Och om denna glädje, denna spänning
Inte är så spännande som du tror det är…
Ändå –
Med denna perfekta final
Alla hurrarop och leven
Vem skulle inte vara lycklig?
Så jag kunde inte vara lyckligare
För lycka är vad man känner
När alla ens drömmar går i uppfyllelse
Tja, är det inte så?
Lycka är vad man känner…
När alla ens drömmar går i uppfyllelse!

Publiken
Vi älskar dig Glinda, om vi får vara så rättframma

Glinda
Tack och lov!

Publiken
Vi vet vilka vi har att tacka för all denna glädje:
Tack och lov!
Det innebär Trollkarlen, Glinda…

Glinda
Och fästman!

Publiken
De kunde inte vara godare
Hon kunde inte vara älskvärdare
Vi kunde inte vara lyckosammare…

Glinda
Jag kunde inte vara lyckligare…

Publiken
Tack och lov…

Glinda och publiken
Idag!
Tack och lov för idag!



The Wicked Witch of the East – Den Onda Häxan I Öst

(scenen skiftar till Nessarose’s hem i Munchkinlandet. Nessarose sitter i sin rullstol, hon har på sig en svart, långklänning och håret i en stram knut. Boq serverar henne the iklädd silvergrå uniform)

Boq (formellt)
Var det något mer, madame?

Nessarose
Jag har bett dig att kalla mig Nessarose, kommer du ihåg det?

Boq
Ja, madame. (han går sin väg)

Nessarose
Boq!

Elphaba (dold)
Tja, det verkar som om de vackra bara blir vackrare…
(Elphabas ansikte uppenbarar sig i spegeldörren på garderoben till Nessas förskräckelse)
Och de gröna bara blir grönare

(Elphaba öppnar dörren till garderoben och kliver ut. Hon har på sig en magnifik svart långklänning som skiftar i olika färger, en sjal runt axlarna och sin svarta, spetsiga hatt)

Elphaba (viskande)
Förlåt, skrämde jag dig? Jag verkar ha den effekten på folk.
Det är fint att se dig...

Nessarose (avbryter)
Vad gör du här?

Elphaba
Tja, hemma är alltid bäst. (hon faller på kan framfor Nessa och tar henne i händerna)
Jag trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga detta, men jag behöver fars hjälp. Jag behöver honom på min sida.

Nessarose
Det är omöjligt.

Elphaba
Nej, det är det inte, inte om du ber honom. Han skulle göra det för dig, Nessa – det vet du.

Nessarose
Far är död!

Elphaba
Va?

Nessarose (argt)
Han är död. Jag är Guvernör nu. (Elphaba reser sig chockad upp) Vad hade du förväntat sig? Efter att han fick veta vad du gjort, hur du skämt ut oss… så dog han… av skam, generad till döds.

Elphaba
Jag är glad – det är bättre…

Nessarose
Det var en elak sak att säga!

Elphaba (faller på kan framfor Nessa igen)
Men det är sant! Nu är det bara vi två! Du kan hjälpa mig! Tillsammans…

Nessarose
Elphaba, håll tyst! Först av allt så kan jag inte inhysa en flykting jag är en ovald officiell person nu. Och varför skulle jag hjälpa dig? Du flyger runt i Oz för att rädda djur du aldrig ens träffat, och inte en enda gång har du tänkt på att använda dina krafter för att hjälpa mig!
I hela mitt liv har jag förlitat mig på dig
Hur tror du det känns?
(Nessarose rullar argt stolen närmare och närmare Elphaba som måste backa)
I hela mitt liv har jag förlitat mig på dig
Och den har gräsliga stolen med hjul
Tiggt mig till smulor av medlidande
Och längtat efter att kunna slå klackarna i taket

Elphaba
Det finns inte en magisk formel för allt. Kraften är mystisk. Det är inte som att trolla fram ett par… Vänta! (hon kommer plötsligt på nåt och tar fram Grimmerin och börjar mässa en magisk formel framfor fötterna på Nessarose)

Nessarose (förskräckt)
Vad gör du? Vad betyder det där?... Ahh – mina skor! Det känns som om de brinner! (hon lyfter upp klänningen och får syn på sina juvelskor som nu glöder som rubiner. Plötsligt är det som om fötterna får ett eget liv och ställer sig upp, först den ena, sen den andra. Nessa tappar balansen och faller framför Elphaba, som försöker hjälpa henne upp)
Nej! Hjälp mig inte! (hon tar för första gången sig upp själv på vingliga ben)

Elphaba
Åh, Nessa – äntligen, till slut,
har jag gjort vad jag borde ha gjort för länge sen
Och äntligen kommer det från dessa krafter
Något bra!
Äntligen – något bra! (hon sträcker ut armarna mot Nessa, men Nessa springer förbi henne)

Nessarose (ringer i sin klocka och springer sen och sätter sig i rullstolen igen)
Boq! Boq! Kom fort!

Elphaba
Boq? Nej, Nessa ingen får veta att jag är här!

Nessarose
Boq! Kom hit genast!

(Elphaba försöker gömma sig i garderoben, men för sent)

Boq
Vad är det, madame Guvernör? (han stelnar till när han får syn på Elphaba)
Du?!

Elphaba
Boq!

Boq (tar en pennkniv och motar bort Elphaba)
Håll dig borta!

Elphaba
Boq, det är bara jag… Jag ska inte göra dig illa.

Boq
Du ljuger! Det är allt ni gör – du och din syster! Hon är lika ond som du är.

Elphaba
Vad pratar du om?

Boq (förtvivlat)
Jag pratar om mitt liv! Det som är kvar av det… Jag är inte fri att lämna Munchkinlandet, det är ingen av oss. Ända sen hon tog makten har hon berövat oss Munchkins på våra rättigheter… och vi hade inte många till att börja med… Och vet du varför?

Nessarose
För att få behålla dig här hos mig! Men inget av det spelar längre någon roll… Titta! (hon reser sig sakta upp ur stolen, till Boq’s förvåning)

Boq (till Elphaba)
Du? Du gjorde det här för henne?

Nessarose
För oss båda.

Boq
Åh, Nessa, det här förändrar allt!


Nessarose
Jag vet. (Boq går fram och tar Nessa i händerna)

Boq
Nessa…

Nessarose
Ja?

Boq
Uh, Nessa
Nu betyder jag säkert mindre för dig
Och du har inget emot att jag lämnar dig i kväll?

Nessarose
Lämnar mig?

Boq
Ja
Balen som hålls ikväll
För att tillkännage Glindas förlovning,
med Fiyero…

Nessarose
Glinda?

Boq
Ja, Nessa – det är ratt
Och jag måste gå och vädja till henne
Tala om vad jag känner för henne
Åh, Nessa – jag förlorade mitt hjärta till Glinda i samma ögonblick som jag såg henne, det vet du.

Nessarose (rasande)
Förlorade ditt hjärta? Ha! Vi får väl se!

Elphaba
Nessa, låt honom gå.

Nessarose
Trodde du verkligen att jag skulle låta dig lämna mig bara så där?

Boq (hotar henne med pennkniven)
Kom inte närmare!

Nessarose
Du ska förlora ditt hjärta till mig, det ska jag tala om!
Om jag så måste… måste… förtrolla dig!
(hon får syn på Grimmerin och slänger sig ner framfor den och börjar stapplande läsa en trollformel)
Ah tum ta...

Elphaba
Nej, Nessa – det är farligt!

Boq
Va?! Vad gör hon?

Elphaba
Du uttalar orden helt fel! (Elphaba försöker hindra Nessa från att läsa mer men utan att lyckas)

Boq
Jag varnar dig! Försök inte stoppa mig! Ahhh! (han tar sig åt hjärtat)

Elphaba
Åh nej! Nessa!!

(Nessarose slutar äntligen läsa och tittar upp)

Nessarose
Boq! Vad är det?

Boq
Mitt hjärta! Det känns som… det känns som det krymper! (han sjunker ner i Nessas rullstol)

Nessarose (ställer sig upp och ger boken till sin syster)
Åhhh, Elphaba – gör något!

Elphaba
Jag kan inte – man kan inte återkalla en trollformel när den väl har uttalats.

Nessarose
Men, vad i hela fridens namn ska vi göra?!

(Elphaba tar rullstolen med Boq i och kör den bakom garderoben)

Nessarose
Det här är ditt fel! Om du inte hade visat mig den där fasansfulla boken!

Elphaba
Jag måste hitta en annan formel – det är det enda som kan fungera. (hon försvinner bakom garderoben.)

Nessarose
Rädda honom, snälla! Bara rädda honom!
Min stackars Boq, min snälla, min modiga (Elphaba börjar mässa en formel i bakgrunden)
Lämna mig inte
Innan mitt bedrövliga liv har upphört
Ensam och kärlekslös är jag här
Med bara flickan i spegeln
Bara hon och jag
Den Onda Häxan i Öst!
Vi förtjänar varandra…

Elphaba
Han sover…

Nessarose
Hur är det med hans hjärta?

Elphaba (bedrövat)
Det är ok… han behöver inget nu… (Nessarose börjar gråta)
Jag måste ta mig till Smaragdstaden nu, det som hände med de stackars aporna är mitt fel. Jag måste befria dem.

Nessarose (argt)
Du vill inte dit för att rädda några apor. Du vill dit för att hitta Fiyero! Men det är försent! (Elphaba vänder sig om for att gå men Nessarose tar tag i henne) Elphaba – snälla! Lämna mig inte!

Elphaba
Nessa – jag har gjort allt jag kan för dig, men det är inte nog. Det är det aldrig. (hon lämnar Nessa)

Nessarose
Elphaba, vänta!! Elphaba!!

Boq (dold i rullstolen)
Var är jag? Vad har hänt?

Nessarose (försöker lugna ner sig och piffar till sig i spegeln)
Inget. Du somnade bara.

(ett hemskt ljud hors av plåt som rör sig. Ur rullstolen reser sig Boq som nu blivit förvandlad till en man av plåt)


Nessarose (förskräckt)
Ah!

Boq
Vad är det? Vad är fel?

Nessarose
Det var inte jag! Det var hon! Jag försökte stoppa henne!

Boq (inser vad som hänt)
Aaaaaaaaaa!

Nessarose
Snälla! Det var Elphaba!! (Boq springer skrikande därifrån) Det var Elphabaaaaa!!

(scenen förvandlas till en balsal med dansande människor runt omkring en förtvivlad Nessarose som sakta lämnar scenen skjutandes på sin gamla rullstol. Glinda och Fiyero är ett av de dansande paren)


Wonderful – Underbar


(Dansarna försvinner ut och scenen ändras till Trollkarlens rum med det stora huvudet i mitten. Elphaba står på en trappa och ser de sista dansarna, Glinda och Fiyero, försvinna ut. Hon tvekar lite men försöker sedan hinna ifatt dem, men förgäves. Hon lutar sin kvast mot huvudet och ser sig sedan om i rummet. Trollkarlen smyger in i rummet, iklädd grå kostym och en hatt)


Trollkarlen (genom mikrofonen)

Jag visste att du skulle komma tillbaka. (Elphaba rycker till och försöker ta sin kvast men Trollkarlen hinner före henne)

Bara lyssna på mig. Jag ska inte göra dig illa.


Elphaba

Men det har du, du har gjort mig illa.


Trollkarlen

Jag vet det, och det är jag ledsen för. Elphaba…


Elphaba

Stanna där du är! Jag ska befria aporna och försök inte lägga dig i, eller kalla på vakterna!


Trollkarlen

Jag ska inte kalla på någon. Om sanningen ska fram så är jag glad att se dig igen. Det blir ganska ensamt för mig här. Jag vet du också måste känna dig ensam.


Elphaba

Du vet ingenting om mig!


Trollkarlen

Åh, men det gör jag. Jag vet den verkliga anledningen till att du kom tillbaka hit. Varför alla kommer för att träffa Trollkarlen – så att jag kan bevilja deras innersta önskningar.


Elphaba

Jag vill inte ha någonting från dig!


Trollkarlen

Det är klart du vill. Du vill sluta fly, sluta kämpa. Elphaba – du har varit så stark genom allt det här, är du inte trott på att alltid vara den starka? Vill du inte att någon ska ta hand om dig? (han sträcker försiktigt fram kvasten mot henne) Snälla, kan vi inte börja om på nytt?


Elphaba (tar kvasten)

Tror du inte jag önskar att jag kunde det? Jag skulle ge vad som helst för att kunna vrida tillbaka klockan till en tid när jag faktiskt trodde att du var underbar. Den Underbare Trollkarlen från Oz! Ingen trodde på dig mer än vad jag gjorde!


Trollkarlen

Elphaba, försök förstå. Du förstår – Jag hade aldrig en egen familj, jag reste alltid. Så, jag antar att jag bara… ville ge medborgarna i Oz allt.


Elphaba

Så du ljög för dem.


Trollkarlen

Bara muntligt. Och förresten så var det lögner som de ville höra.

Jag bad aldrig om det här

Eller planerade i förväg

Jag bara blåste hit

Av chansens vindar

Jag såg aldrig mig själv

Som en Salomon eller Sokrates

Jag visste vem jag var

En av alla miljoner medelmåttor

(Elphaba motar bort honom med kvasten)

Så plötsligt är jag här

Respekterad, dyrkad!

Bara för att folket i Oz

Behövde någon att tro på

Förvånar det dig

Att jag blev fast? Och allt för snabbt

(han tar av sig hatten och sätter den på Elphabas kvast)

Vad kan jag säga?

Jag drevs med

Och inte bara av en ballong

Underbar

De kallar mig underbar

Så jag sa ”underbar” – visst är jag det

Så jag är underbar

Och de sa ”underbar”

Tro mig, det är svårt att stå emot

För det känns underbart

Att vara underbar

Se vem som är underbar

Den här osofistikerade stollen

Som sa – ”det kan va skönt

”Att ha en stad av grönt” (han drar i en spak så en massa gröna lampor tänds)

Och en underbar gul väg av tegelsten


Elphaba

Men allt det där är bara rökridåer, och det är sanningen! (hon ger tillbaka hans hatt)


Trollkarlen

Sanningen är inte bara förnuft och fakta – det är vad alla kommer överens om.

Elphaba, där jag kommer ifrån tror vi på allt möjligt som inte är sant. Vi kallar det – ”historia”.

En man kallas förrädare – eller befriare

En rik man är en tjuv – eller en välgörare

Är man en korstagsfarare – eller hänsynslös inkräktare?

Allt handlar om vilken etikett

som slår igenom mest

Det finns några få med tvetydig moral

Så vi låtsas att de inte existerar

De kallar mig ”underbar”

Så jag ÄR underbar

Det är faktiskt så mycket av vem jag är

Att det är en del av mitt namn

Och med min hjälp, kan du också bli det! (han tar Elphaba i handen och leder med henne)

Till slut kan du få din, alltför länge efterlängtade belöning

Elphaba, de som är mest firade

är de rehabiliterade (Elphaba börjar tina upp mer och mer)

Det kommer bli ett sånt juhij

En fest i hela Oz

som bara har att göra … med dig

Underbar (han svänger runt med henne)

De kallar dig underbar


Elphaba

Det låter underbart…


Trollkarlen

Tro mig, det är roligt…


Båda

När du är underbar

Det vore underbart!

Underbart, underbart… (de börjar dansa men plötsligt stannar Elphaba upp)


Elphaba

Vänta! Jag accepterar ditt förslag.


Trollkarlen

Underbart!


Elphaba

På ett villkor.


Trollkarlen

Ja?


Elphaba

Du släpper aporna fria.


Trollkarlen

Gjort!

(han drar i en spak som öppnar buren till aporna. De är fria och börjar flyga runt i rummet. Elphaba tar sin kvast)


Elphaba

Flyg! (Chistery kommer fram till Elphaba) Chistery, flyg – du är fri! Tack Ers Ozhet, tack! (hon får syn på en varelse som kommer inkrypande under en filt) Du - under filten!


Trollkarlen

Nej! Vänta!

(Elphaba drar bort filten och upptäcker till sin förskräckelse Professor Dillamond)


Elphaba

Nej! Det är inte möjligt! Professor Dillamond?


Trollkarlen

Elphaba – vi kunde inte tillåta honom att fortsätta uttala sig!


Elphaba

Professor Dillamond, är du ok? Var inte rädd – det är jag – Elphaba. Kommer du inte ihåg mig?


Professor Dillamond

Bäääää


Elphaba

Kan du inte prata?


Professor Dillamond

Bäääää

Elphaba (till Trollkarlen)

Vill du veta min innersta önskan? Det är att bekämpa dig tills dagen då jag dör!!

(Trollkarlen springer bakom det stora huvudet och tar mikrofonen. Professor Dillamond kryper ut)


Trollkarlen

Vakter! Vakter! (tre vakter kommer inspringandes)


Vakterna

Är ni ok, Ers Ozhet? (de riktar sina vapen mot Elphaba som tappar andan när hon ser vem den ena av vakterna är)


Elphaba

Fiyero?


Fiyero

Jag tror inte det är sant…


Elphaba

Fiyero! Tack och lov…

Fiyero (riktar sitt vapen mot en chockad Elphaba)

Tyst, häxa!


Vakt

Det är en get på rymmen, Herrn!


Fiyero

Bry dig inte om det. Hämta vatten!


Vakt

Vatten, Herrn?


Fiyero

Du hörde mig, så mycket du orkar bära.


Vakt

Ja, Herrn! (de två vakterna lämnar rummet)


Elphaba (förtvivlat)

Fiyero – inte du också!


Fiyero

Tyst, sa jag! (Fiyero går bakom huvudet och drar fram Trollkarlen) Kom med här! Och inte ett ljud, Ers Ozhet! (Fiyero riktar sitt vapen mot Trollkarlen istället)


Trollkarlen

Neej!


Fiyero

Om du inte vill att alla dina gäster ska få veta sanningen om den ”underbare Trollkarlen från Oz”? Elphaba – jag ska hitta Professor Dillamond senare. Ge dig av härifrån nu!


Elphaba

Fiyero, du skrämde mig. Jag trodde du hade förändrats…


Fiyero

Jag har förändrats…


(plötsligt kommer Glinda inspringandes i sin balklänning)

Glinda

Vad är det som pågår? Jag tyckte jag hörde… (hon får syn på Elphaba och rusar fram till henne) Elphie! Åh tack och lov att du lever! Men du borde inte ha kommit! Om någon upptäcker dig…


Fiyero

Glinda – du borde gå härifrån! (Glinda vänder sig om och upptäcker att Fiyero hotar Trollkarlen med gevär)


Glinda

Fiyero, vad gör du?


Fiyero

Snälla – gå tillbaka till balen!


Glinda

Ers Ozhet – han menar inte att vara respektlös. Du förstår, vi gick alla på universitetet tillsammans.


Fiyero

Glinda


Glinda

Fiyero – har du förlagt din hjärna? Vad gör du?


Fiyero

Jag följer med henne.


Glinda

Va?

Elphaba (chockad)

Va?


Glinda

Vad är det du säger? Att hela den här tiden… Ni två? Bakom ryggen på mig?


Elphaba

Glinda, nej! Så var det inte!

Fiyero (tittar ömt på Elphaba)

Jo det var det… (vänder sig till Glinda) Men det var det inte… (han tar Elphaba i handen) Nu går vi!


Glinda

Bra! Gå! Ni förtjänar varandra!


Trollkarlen (viftar med en liten grön flaska)

Här, ta en slurk, det bedövar smärtan.


Glinda

Nej tack…

(Madame Morrible kommer inrusandes)


Madame Morrible

Är det sant? Har din trolovade häktat henne? (Glinda börjar gråta)


Trollkarlen

Jag är rädd för att vår nye vaktkapten hade egna planer…


Madame Morrible

Vad? Har hon inte blivit tillfångatagen?


Trollkarlen

Raka motsatsen. Och med tanke på hur väl hon lurade oss förra gången så…


Madame Morrible

Vi får röka ut henne. Tvinga henne att visa sig själv.


Trollkarlen

Men hur?

Glinda (tyst)

Hennes syster.


Madame Morrible

Vad var det? Vad sa hon?


Glinda

Använd hennes syster. Sprid ett rykte. Få henne att tro att hennes syster är i fara. Hon kommer att flyga till hennes undsättning och ni har henne.


Trollkarlen

Åh, det där låter bra!


Glinda

Och om ni ursäktar mig, Ers Ozhet, så har jag lite ont i huvudet, jag tror jag måste lägga mig ner… (hon rusar ut ur rummet)


Madame Morrible

Det räcker inte med ett rykte, Elphaba är för smart för det.


Trollkarlen

Alldeles för smart.


Madame Morrible

Kanske en förändring i vädret?! (hon slår ut med armarna och det börjar mullra på himlen. Trollkarlen och Madame Morrible ler mot varandra och går ut arm i arm)


I’m Not That Girl (reprise) – Den Flickan är Inte Jag (repris)


(Glinda går sakta genom Trollkarlens palats, hela hennes liv har förändrats i ett enda slag nu när hennes älskade Fiyero har lämnat henne för Elphaba, hennes bästa vän)


Glinda

Börja inte önska

Att önska sårar bara hjärtat

Jag känner en flicka

Han älskar henne så

Den flickan är inte jag…


As Long As You’re Mine – Så länge Du är Min

(scenen ändras till en skog, det är mörkt, Fiyero leder Elphaba genom skogen med en lykta i sin hand. De hittar en glänta där de slår sig ner. Äntligen är de tillsammans och ensamma med varandra, men på flykt. De kan knappt hålla händerna borta från varandra)


Elphaba

Kyss mig alltför vilt

Håll mig alltför hårt

Jag behöver hjälp med att tro

Att du är här hos mig inatt

Mina vildaste drömmar

Kunde inte förutse

Mig liggandes bredvid dig

Och att du vill ha mig

Bara för den här stunden

Så länge du är min

Jag har tappat allt motstånd

Och passerat en gräns

Och om det visar sig

Att det snart är över

Ska jag få varje sista ögonblick att bestå

Så länge du är min…


Fiyero

Kanske är jag obegåvad

Kanske är jag vis

Men du har fått mig att se

Med andra ögon

På något sätt har jag fallit

Under din förtrollning

Och på något satt så känner jag

Att det var ”upp” som jag föll…


Båda

Varje ögonblick

Så länge du är min

Ska jag väcka upp min kropp

Och ta igen förlorad tid…


Fiyero

Säg att det inte finns en framtid

För oss som ett par…


Båda

Och fastän jag kanske vet

Så spelar det ingen roll…

Bara för den här stunden

Så länge du är min

Kom, var dig själv

Och se hur vi strålar av lycka

Vi lånar av månskenet

Tills det tar slut

Och vet att jag är där hållandes om dig

Så länge du är min…


(Fiyero lutar sig fram mot Elphaba för att kyssa henne, men hon drar sig undan)


Fiyero

Vad är det?


Elphaba

Inget. Det är bara… för första gången… känner jag mig… syndig… (wicked)

(de kysser varandra passionerat)


Elphaba

Jag önskar bara…


Fiyero

Vadå?


Elphaba

Jag önskar att jag kunde vara vacker… för dig.


Fiyero

Elphaba!


Elphaba

Säg inte att jag är det, du behöver inte ljuga för mig…


Fiyero

Det är inte att ljuga… Det är att se på saker på ett annat sätt…

Du och Glinda kommer att bli sams igen en dag och allt kommer att bli som det var (ett ljud hörs, en stark vind och ljudet av någon som lider. Elphaba rycker till)


Elphaba

Lyssna! Hörde du det? Det låter som om någon har ont.


Fiyero

Det är bara vinden.


Elphaba

Min syster är i fara!


Fiyero

Hur vet du det?


Elphaba

Jag vet inte, jag bara vet det. Titta! (hon reser sig upp och pekar mot skyn)


Fiyero

Vad är det? Vad är det för fel?


Elphaba

Där! Ser du inte?


Fiyero

Nej, vad är det?


Elphaba

Det låter inte klokt! Det är ett hus! Och det flyger genom luften! Jag måste till Nessa!


Fiyero

Jag följer med dig!


Elphaba

Nej! Det får du inte! Det är för farligt! (hon samlar ihop sin saker för att ge sig av men Fiyero tar tag i henne)


Fiyero

Lyssna på mig. Min familj har ett slott i Kiamo Ko. Ingen är någonsin där, förutom vakten som ser efter stället. Vi har aldrig bott där.


Elphaba

Var bor ni då?


Fiyero

I det andra slottet.


Elphaba

Ja, det förstås…

Fiyero

Det är det perfekta gömstället, tunnlar och hemliga passager. Du kommer att vara säker där.


Elphaba

Vi kommer väl att se varandra igen, eller hur?


Fiyero

Elphaba, vi kommer att vara tillsammans för alltid. Du kan se hus som flyger genom luften, kan du inte se det?

(de kysser varandra farväl och Elphaba försvinner. Fiyero står kvar och tittar förundrat på stormen som närmar sig. Plötsligt blåser vinden ut ljuset i lyktan och allt blir svart)


The Cornfield – Majsfältet

(scenen ändras till en vacker dag i Munchkins landet med fågelkvitter i luften. Man ser ett majsfält i bakgrunden. Dorothys hus har landat på Nessarose och Glinda, (iklädd en vacker blå balklänning, tiara och ett stort trollspö) vinkar farväl till Dorothy och hunden Toto efter att ha talat om att hon ska följa den gula tegelstensvägen hela tiden.)


Glinda (till Dorothy som är utom synhåll)

Det stämmer! Ta bara samma väg hela tiden! (till sig själv) Åh, jag hoppas de inte går vilse, jag är så dålig på vägbeskrivningar…

(Glinda ser sig omkring för att vara säker på att ingen ser henne. Hon plockar en bukett röda blommor och lägger bredvid Nessas gamla rullstol)


Glinda

Åh, Nessa…


(samtidigt smyger sig Elphaba fram genom majsfältet till Glinda)


Elphaba (hånande)

Vilken rörande uppvisning av sorg.

Glinda (reser sig hastigt upp)

Jag tror inte vi har något mer att säga till varandra!


Elphaba

Jag ville ha något till minne av henne, och allt som var kvar av henne var de där skorna. Och nu har den där eländiga farmflickan gått iväg med dem!! Så jag skulle uppskatta lite tid i ensamhet för att säga farväl till min syster… (hon faller ner på kan framför huset och börjar gråta) Åh, Nessa… Nessa, snälla förlåt mig!


(Glinda som har vänt sig om och börjat gå, stannar till och vänder sig om och går fram till Elphaba)


Glinda

Åh, Elphie… Klandra inte dig själv. Det är fruktansvärt, visst är det, att få ett hus på sig, men olyckor händer…


Elphaba

Kallar du det här en olycka?


Glinda

Ja! Tja, kanske inte en ”olycka”… men…


Elphaba

Vad skulle du då kalla det?


Glinda

En regimförändring… Orsakad av en bisarr och oväntad ödesnyck.


Elphaba

Så du tror att cykloner uppstår ur tomma luften?


Glinda

Jag vet inte! Jag har aldrig tänkt…


Elphaba (avbryter argt)

Såklart du aldrig har! Du är för upptagen med att tala om för alla hur ”underbart” allt är!!


Glinda

Jag är en officiell person nu. Folk förväntar sig att jag ska…


Elphaba

Ljuga?


Glinda

… vara uppmuntrande! Och vad exakt har du gjort? Mer än att fara omkring på den där smutsiga gamla saken?


Elphaba

Tja, vi kan ju inte alla komma och gå med hjälp av bubblor!! Vems uppfinning var det förresten? Trollkarlens? Även om det inte var det så tror jag säkert att han gärna vill ta åt sig äran för det.


Glinda

Ja det är ju många här som tar saker som inte tillhör oss, eller hur?


Elphaba

Vänta nu ett klockslag… Jag förstår att det är svårt för din lycksaliga, blonda hjärna att förstå att nån som han faktiskt kan välja en sån som jag. (hon går sakta närmare och närmare Glinda) Men det har hänt! Det är verkligt! Och du kan veva med den där löjliga trollstaven så mycket du vill, du kan inte ändra på det! Han tillhörde aldrig dig, han älskar inte dig och han har aldrig gjort det! Han älskar mig!!


(Glinda ger Elphaba en örfil. Elphaba stelnar till och stirrar på Glinda och börjar sedan skratta ett riktigt klassiskt häxskratt)


Elphaba

Känns det bättre nu?


Glinda (tänker efter och säger sedan lättad)

Ja det gör det faktiskt!


Elphaba

Bra! (hon smäller till Glinda) För mig också!

(båda gör sig redo för slagsmål, Elphaba håller upp sin kvast och Glinda sin trollstav och de börjar cirkla runt varandra. Glinda börjar veva med sin trollstav och Elphaba stannar upp och tittar på henne. Tillslut slänger de båda ifrån sig sina vapen och börjar slåss handgripligen. Glinda sliter av Elphaba hatten. I samma ögonblick kommer ett gäng vakter in)


Vakt

Fånga henne! (en vakt bär undan Glinda medan de andra håller fast Elphaba)


Glinda

Släpp mig, jag hade henne nästan!


Elphaba

Ha!


Vakt

Ursäkta att det tog så lång tid för oss att komma hit, fröken.


Elphaba (chockad)

Jag trodde aldrig att du skulle kunna sjunka så lågt att du använder min systers död som en fälla för att fånga mig?!


Glinda

Vad? Nej det menade jag aldrig…


(alla stannar upp när de ser Fiyero komma insvingandes i ett rep och hotar vakterna med sitt gevär)


Fiyero

Släpp den gröna flickan!


Glinda

Fiyero!


Fiyero

Släpp henne sa jag! Eller förklara för alla i Oz hur Trollkarlens vakter tittade på medans Glinda den Goda blev mördad. (han vänder geväret mot Glinda istället)


Glinda

Fiyero! Nej!


Fiyero

Tyst! Släpp henne sa jag! (Glinda nickar mot vakterna att de ska släppa Elphaba) Elphaba – ge dig iväg, nu! (han slänger åt henne kvasten)


Elphaba

Fiyero, nej, inte utan dig!


Glinda

Fiyero, snälla!


Fiyero

Tyst sa jag! (till Elphaba) Nu!


Glinda

Gör det! (hon slänger hatten till Elphaba som rusar iväg.)


Vakt

Efter henne! (vakterna gör ansats att rusa efter henne men hindras av Fiyero som sedan vänder geväret mot Glinda innan han till sist ger upp och inser sig besegrad. Fiyero släpper geväret i marken och låter sig fångas av vakterna)


Vakt

Grip honom!


Glinda

Nej! Vad gör ni? Snälla, sluta! I godhetens namn sluta! (vakterna stannar upp, Fiyero står på knä på marken och Glinda går fram till honom) Förstår ni inte? Han tänkte aldrig göra mig illa… Han bara… älskar henne… (hon tar honom ömt i handen)


Fiyero

Glinda, jag är så ledsen…


Vakt

Ta ut honom till fältet där! (de hakar fast Fiyero med armarna om en pinne)


Glinda

Nej! Vänta!


Vakt

Häng upp honom på pålarna tills han talar om vart häxan tog vägen! (De bär ut honom till fältet och hänger upp honom precis som en fågelskrämma)


Glinda

Gör honom inte illa! Fiyero!!


No Good Deed – Ingen God Gärning

(scenen ändras till slottet Kiamo Ko. Elphaba kommer upp genom en lucka i golvet. Framför sig har hon ett bord med Grimmerin på som hon fanatiskt läser en trollformel ur i ett förtvivlat försök att rädda Fiyeros liv)


Elphaba

Fiyero!!!

Eleka nahmen nahmen

Ah tum ah tum elaka nahmen

Eleka nahmen nahmen

Ah tum ah tum eleka nahmen…

Låt hans kött ej slitas sönder

Låt hans blod ej lämna fläckar

Om de slår honom

Låt honom ej känna smärta

Låt hans ben aldrig brytas

Och hur de än försöker

Att förstöra honom

Låt honom aldrig dö

Låt honom aldrig dö…

Eleka nahmen nahmen

Ah tum ah tum eleka nahmen

Eleka nahmen nahmen

Ah tum ah tum eleka.. eleka… Åh! (hon smäller frustrerat igen boken)


Vad gör detta mässande för nytta?

Jag vet inte ens vad jag läser!

Jag vet inte ens vad för knep jag borde prova

Fiyero, var är du?

Redan död eller blödande?

Ännu en katastrof jag kan lägga till

Min generösa skörd?

Ingen god gärning går obestraffad

Ingen välgörenhet går oförnärmad

Ingen god gärning går obestraffad

Det är min nya övertygelse

Min väg av goda intentioner

Har lett dit alla sådana vägar leder

Ingen god gärning

Går obestraffad…

Nessa…

Professor Dillamond…

Fiyero…

Fiyero…!! (hon sjunker förtvivlat ner på knä)


En fråga skrämmer och plågar mig

För mycket, för mycket för att nämna:

Försökte jag verkligen göra gott?

Eller sökte jag bara uppmärksamhet?

Är det vad alla goda gärningar är

Sedda genom iskalla ögon?

Om det är vad alla goda gärningar är

Så kanske det är därför som…

Ingen god gärning går obestraffad

Alla hjälpsamma ingivelser borde undvikas

Ingen god gärning går obestraffad

Visst, jag menade väl –

Men se vad välmeningarna har lett till…

Ok, nu räcker det! Så får det bli!

Så får det då bli:

Låta hela Oz vara överens

Jag är rakt igenom ond

Eftersom jag inte kan rädda dig, Fiyero

Så lovar jag att aldrig någonsin mer

Ska jag försöka göra en god gärning

Aldrig mer!

Ingen god gärning

Ska jag någonsin göra

Igen!


March of the Witch Hunters – Häxjägarnas Marsch

(invånarna i Oz har samlats för att vinka av ett gäng häxjägare som ska ge sig av för att finna och döda den Onda Häxan i Väst - Elphaba)


Ozianer

Gå och jaga henne

Och finn henne

Och döda henne


Illasinnad kvinna

Lycka till häxjägare!


Ozianer

Gå och jaga henne

Och finn henne

Och döda henne


Man

Döda häxan!


Ozianer

Ondska måste bestraffas

Elakheter effektivt elimineras

Ondska måste bestraffas

Döda häxan!


Plåtmannen (Boq) (står uppe på en balkong)

Och det här är mer än bara en tjänst till Trollkarlen. Jag har en personlig sak att göra upp med Elph… med häxan!

Det är på grund av henne som jag är gjord av plåt

Hennes förtrollning fick det att hända

Så för en gångs skull är jag glad att jag är hjärtlös

Jag ska hjärtlöst döda henne!


Och jag är inte den enda.
(han vänder sig om och drar i en svans, det är det fega lejonet som naturligtvis är för fegt för att våga visa sig) Kom igen! Kom igen! Berätta vad hon gjorde med dig i klassrummet. Du var bara en unge och hon… ung-nappade dig!


Ni förstår, även lejonet

har ett klagomål att framföra

Om hon hade låtit honom utkämpa sina egna strider

När han var ung

Så skulle han inte vara en fegis idag!


Glinda (står på den andra balkongen tillsammans med Madame Morrible)

Nej! Det var inte så det gick till! Madame, vi måste stoppa detta, det har gått för långt!


Madame Morrible

Åh, jag tror nog att Elphaba kan ta vara på sig själv.


Glinda

Madame, det är en sak som har bekymrat mig ett tag – med Nessarose och den där cyklonen.


Madame Morrible

Ja, tja jag antar att tiden helt enkelt var ute för henne.


Glinda

Var den? Eller gjorde du…


Madame Morrible (avbryter)

Nu lyssnar du på mig, lilla fröken! Resten av Oz må ha fallit för din ”är jag inte god” fasad, men jag vet bättre. Det här är vad du ville ha från början och nu har du fått som du vill. Så bara le, vinka och HÅLL MUN! (hon håller Glindas hand i ett järngrepp och tvingar henne att vinka till folket medans Glinda ler stelt)

Lycka till! Lycka till, häxjägare!


Ozianer

Döda henne! Döda häxan!


Alla

Ondska måste bestraffas

Modiga häxjägare, jag skulle gå med er om jag kunde

För ondska måste bestraffas

Bestraffas

Bestraffas

Endast godhet består!


For Good – För Gott

(massan skingras och Elphaba uppenbarar sig i slottet Kiamo Ko. Man hör en flicka gråta – det är Dorothy. Elphaba vankar otåligt av och an)


Elphaba

För Oz’ skull! Kan du inte sluta gråta! Jag orkar inte lyssna på det där längre! (hon öppnar en lucka i golvet) Vill du se din moster Em och din morbror… vad heter han nu, igen… så se till att få av de där skorna från fötterna! (hon smäller igen luckan) Gnälliga lilla snorunge! Ta en död kvinnas skor… Hon måste ha växt upp i en lada! Chistery! Åh där är du! Var är de andra? (inget svar) Om du inte åtminstone försöker fortsätta prata så kommer du aldrig komma ihåg… (hon tystnar och följer Chisterys blick och får syn på Glinda på toppen av trappan)

Försvinn!


Glinda

De kommer för att ta dig!


Elphaba

Försvinn sa jag!


Glinda

Släpp den stackars flickan! Och hennes lilla hund Dodo! Elphaba, jag vet att du inte vill höra det här, men någon måste säga det – du har tappat kontrollen! Jag menar, kom igen! Det är bara skor! Låt det va! Du kan inte fortsätta så här!


Elphaba

Jag kan göra precis vad jag vill! Jag är ”den Onda Häxan i Väst”! (hon får syn på en av de flygande aporna) Äntligen! Varför dröjde det så länge? Vad är det här? (han ger henne en papperslapp som hon otåligt vecklar ut) Varför besvärar du mig med…? (Elphaba tystnar chockad när hon läser vad som står i brevet)


Glinda

Vad? Vad är det? Vad är det som är fel? Det är Fiyero, eller hur? Är han…?


Elphaba

Vi har sett hans ansikte för sista gången…


Glinda

Åh nej!


Elphaba

Du har rätt, det är dags. Jag ger upp. (hon går och hämtar en spann med vatten)


Glinda

Elphie, vad är det?


Elphaba

De får inte hitta dig här. Du måste gå, du måste ge dig av härifrån…


Glinda

Nej! Jag ska gå och berätta sanningen för allihop!


Elphaba

Nej! Då vänder de sig bara emot dig!


Glinda

Det bryr jag mig inte om!


Elphaba

Men det gör jag! Lova mig att du inte försöker rentvå mitt namn!


Glinda

Elphie, vad...


Elphaba

Lova mig!


Glinda

Ok, jag lovar. Men jag förstår inte…


Elphaba

Jag är begränsad

Se bara på mig – Jag är begränsad

Och se på dig –

Du kan göra allt jag inte kunde, Glinda

(Elphaba går och hämtar Grimmerin som Chistery håller i och räcker den till Glinda, som tvekar)

Här, ta den.


Glinda

Elphie, du vet att jag inte kan läsa den där.


Elphaba

Då får du lära dig.

För nu är det upp till dig

För oss båda – Nu är det upp till dig… (Glinda tar försiktigt boken)


Glinda

Åh, Elphie…


Elphaba

Du är den enda vän jag någonsin haft.


Glinda

Och jag har haft så många vänner… Men bara en som verkligen betydde nåt…

Jag har hört det sägas

Att människor kommer in i våra liv av en anledning

Och för med sig något vi måste lära oss

Och vi leds till dem

Som hjälper oss mest att växa

Om vi låter dem

Och vi hjälper dem i retur

Ja, jag vet inte om jag tror att det är sant

Men jag vet att jag är den jag är idag

För att jag lärt känna dig…

Likt en komet som dragits ur sin bana

När den passerar en sol

Likt en ström som möter ett stenblock

Halvvägs genom skogen

Vem kan säga om jag förändrats till det bättre?

Men, för att jag lärt känna dig

Har jag förändrats för gott…


Elphaba

Det må så vara

Att vi aldrig kommer att mötas mer

I den här livstiden

Så låt mig säga innan vi skiljs åt;

Så mycket av mig

Kommer av vad jag lärt av dig

Du är med mig

Som ett handavtryck på mitt hjärta

Och hur än våra berättelser slutar

Så vet jag att du har skrivit om min

Genom att vara min vän…

Likt ett skepp som blåst ur kurs

Av en havsvind

Likt ett frö som tappats av en fågel

I en avlägsen skog

Vem kan säga om jag har förändrats till det bättre?

Men, för att jag lärt känna dig…


Glinda

För att jag lärt känna dig…


Båda

Har jag förändrats för gott…


Elphaba

Och bara för att rensa luften

Så ber jag om förlåtelse

För det jag gjort som du beskyller mig för


Glinda

Men, jag antar att vi vet

Att vi delar skulden


Båda

Och inget av det verkar längre spela någon roll

Glinda Elphaba

Likt en komet som dragits ur sin bana Likt ett skepp som blåst ur kurs

när den passerar en sol av en havsvind

Likt en ström som möter ett stenblock Likt ett frö som tappats av en fågel

halvvägs genom skogen i en avlägsen skog


Båda

Vem kan säga om jag har förändrats till det bättre?

Jag tror att jag har förändrats till det bättre


Glinda

Och, för att jag lärt känna dig…


Elphaba

För att jag lärt känna dig…


Båda

För att jag lärt känna dig…

Har jag förändrats… för gott.

(de kramar om varandra)


The Melting – Smältningen

(en smäll hörs)


Elphaba

Skynda dig, ingen får veta att du varit här! (Glinda stiger åt sidan medan Elphaba drar ett draperi rakt över scenen) Göm dig!


Häxjägarna (hörs i bakgrunden)

De goda vet

De onda lever ensamma

(Elphaba ler mot Glinda och sätter pekfingret mot läpparna innan hon försvinner bakom draperiet med spannen)


Häxjägarna (hörs i bakgrunden)

De goda vet

De onda dör i ensamhet

(Glinda ser förskräckt på skuggorna bakom draperiet hur Elphaba blir attackerad av häxjägarna och tappert slåss mot dem. Hon får se skuggan av en flicka med flätor som tar spannen med vatten och kastar den rakt på Elphaba, som med ett skrik som av extrem smärta sakta smälter ihop tills allt som återstår är en grön rökvirvel. Allt blir dödstyst)


Glinda

Elphie?


(Chistery drar undan draperiet igen. Glinda får syn på Elphabas svarta, spetsiga hatt som ligger kvar på golvet. Hon tar upp hatten och kramar den bedrövat medans tårarna rinner. Chistery tar upp en liten flaska som låg under hatten)


Chistery

Fröken… fröken Glinda…


(Glinda tar emot flaskan och vänder sig om för att gå men på vägen ut lägger hon tillbaka hatten där hon fann den. Scenen växlar till palatset där Trollkarlen och Madame Morrible diskuterar efterdyningarna av Elphabas död och Dorothys avfärd)


Madame Morrible

Jag vet inte varför du är så nedstämd? Jag tycker det gick riktigt bra! De verkade så nöjda med sina hjärnor och hjärtan och allt. (hon får syn på Glinda) Glinda! Jag trodde du var ute och festifierade?


Glinda (håller upp flaskan)

Den här var Elphabas.


Trollkarlen

Vad då för något? Vad sa du?


Glinda

Det var en minnesgåva, det var hennes mors, det berättade hon själv för mig. Jag har bara sett en sån här liten grön flaska en gång förut och det var här, i det här rummet. Du erbjöd mig en drink från den.


Trollkarlen (tar förvånat flaskan)

Tillhörde den här hennes mor?


(i bakgrunden får vi återigen se Elphabas mor i armarna på den mystiske mannen)


Älskaren

Ta en drink till, min mörkögda skönhet…


(Trollkarlen tar fram en precis likadan flaska)


Trollkarlen

Åh herregud…

Jag är en sentimental man

Som alltid längtat efter att bli… en far (han sjunker förtvivlat ner på knä)


Glinda

Så hon var din, hela tiden…


Madame Morrible

Där har vi det! Det var därför hon hade sådan kraft! Hon var ett barn av båda världarna.


Glinda

Jag vill att du lämnar Oz. Jag ska själv göra uttalandet. Påfrestningarna med Trollkarlsyrket blev för stora och du tar tjänstledigt på obestämd tid.

Hörde du vad jag sa?


Trollkarlen

Ja… Ers godhet…


Glinda

Det är bäst du går och gör din ballong klar. (Trollkarlen lämnar rummet)

Vakter!!


Madame Morrible

Ååå, kära Glinda, jag vet att vi har haft våra meningsskiljaktigheter i det förflutna men…


Glinda

Madame, har du någonsin tänkt på hur du skulle klara dig i fångenskap?


Madame Morrible

Vad? Jag…


Glinda

Fångenskap! (harklar sig överdrivet) Fängelse! Personligen så tror jag inte du skulle klara dig särskilt bra. Du förstår, min personliga uppfattning är att du inte har vad som krävs. (härmar Madame Morrible) Jag hoppas du bevisar motsatsen. Jag tvivlar på att du gör det. För bort henne! (vakterna för bort Madame Morrible)


Madame Morrible

Neeeej!!


Medborgare i Oz

Goda nyheter!

Hon är död!

Den Onda Häxan i Väst är död!

Den ondaste häxa som nånsin funnits,

Allas fiende här i Oz

är död!

Goda nyheter!!

Goda nyheter!!


(Glinda stiger i sin bubbla, Chistery ger henne Grimmerin och bubblan stiger mot skyn men stannar halvvägs. I slottet Kiamo Ko kommer fågelskrämman till platsen där Elphaba smälte. Hatten ligger fortfarande kvar. Han böjer sig ner och tar upp hatten och tittar sig sedan omkring. När han har försäkrat sig om att ingen är där knackar han på golvet och lyfter sedan på en lucka)


Fågelskrämman

Det fungerade!

(upp ur luckan tittar en lycklig Elphaba fram)


Elphaba

Fiyero! Åh, jag trodde aldrig du skulle komma!

(hon sträcker fram handen för att röra vid honom men stannar frågande upp)


Fiyero

Fortsätt, känn. Det gör inget, du gjorde så gott du kunde. Du räddade mitt liv.


Elphaba

Du är fortfarande vacker!


Fiyero

Du behöver inte ljuga för mig…


Elphaba

Det är inte att ljuga… Det är att se på saker på ett annat sätt…

(de reser sig upp och kramar om varandra. Runt omkring dem förvandlas scenen till som det var i allra första scenen med folket i Oz som samlats för att fira att den onda häxan är död)


Medborgare i Oz

Ingen sörjer de onda

Nu tillsist är hon död och väck

Nu tillsist är det glädje i vårt land


Glinda

Kära Ozianer…Vänner…

Vi har gått igenom en skrämmande tid. Och det kommer att komma andra tider och andra saker som skrämmer oss. Men om ni låter mig så vill jag gärna försöka hjälpa. Jag skulle vilja försöka att vara Glinda… Den Goda…


Medborgare i Oz

Goda nyheter!


(i Kiamo Ko)


Fiyero

Det är dags att gå.


Elphaba

Vi kan aldrig komma tillbaka till Oz, eller hur?


Fiyero

Nej…


Elphaba

Jag önskar bara…


Fiyero

Vad då?


Elphaba

Att Glinda kan få veta att vi lever…


Fiyero

Hon kan inte få veta, inte om vi vill vara trygga. Ingen kan någonsin få veta…


Medborgare i Oz

Goda nyheter!


Fiyero

Kom… (han sträcker ut handen mot Elphaba som tvekar)


Glinda

Vem kan säga om jag förändrats till det bättre?


Glinda och Elphaba

Men, för att jag lärt känna dig


Medborgare i Oz

Ingen sörjer de onda


Glinda

För att jag lärt känna dig…


Glinda och Elphaba

… har jag förändrats…


Medborgare i Oz

Ingen sörjer de onda

(Elphaba tar Fiyeros hand och tillsammans går de mot utgången där de stannar och vänder sig mot varandra. Fiyero tar fram den svarta, spetsiga hatten som Elphaba en gång för längesen fick av Galinda och sätter den på Elphabas huvud. Hand i hand lämnar de Oz för att aldrig någonsin återvända…)


Medborgare i Oz

Onda!

Onda!

ONDA!

Slut