(Det har nu gått några år. Glinda, Fiyero, Nessarose och Boq har alla tagit examen från Shiz och börjat leva sina vuxna liv med allt vad det innebär. Ingen har hört ifrån Elphaba sen hon försvann, men Madame Morrible och Trollkarlen har fortsatt att sätta skräck i invånarna i Oz att Elphaba är en ond häxa som måste tas till fånga. Glinda är nu en offentlig person som sprider glädje och hopp i Oz. Just denna dag är en alldeles speciell dag för henne. De har alla samlats på torget i Smaragdstaden för att fira. Överallt vimlar det av grönklädda människor.)
Invånarna i Oz
Varje dag, mer ondska
Varje dag växer terrorn
Alla i Oz är jämt på sin vakt!
Så är det med den onda –
Sprider rädsla vart hon än går
Söker efter nya offer hon kan skada!
En hysterisk kvinna
Som en hemsk grön snöstorm
Flyger hon genom landet…
En upprörd man
Nedsvärtar var stackars Trollkarl
Med sina förtal och lögner!
Alla
Hon ljuger!
Rädda oss från den onda!
Skydda oss från förhäxning!
Varna oss:
Var kommer hon slå till härnäst?
Var kommer hon slå till härnäst?
Var kommer hon slå till härnäst!?
(fram kommer Glinda, Fiyero, Madame Morrible och en vakt, åkandes på en upphöjd scen. Glinda har på sig en ståtlig klänning med en liten hatt och Fiyero en grön uniform)
Glinda
Kära medborgare – hur skrämmande denna terror än är, låt oss bortse från paniken för en dag… och fira!
Åh, vilken fest
Vi ska ha idag!
Publiken
Tack och lov!
Glinda
Låt oss fira
I Glinda-stil…
Publiken
Tack och lov!
Madame Morrible
Äntligen en dag som är
Helt fri från Onda Häxor!
Publiken
Vi kunde inte vara lyckligare!
Tack och lov!
Madame Morrible
Och tack och lov för dig, kära Glinda – och din stilige prins, vår nya vaktkapten! Du har agerat i förgrunden i jakten på den Onda Häxan, eller hur?
Fiyero
Tja, jag ser inte på henne som en Ond Häxa…
Madame Morrible (avbryter)
Så, Kapten – hur känns det?
Fiyero
Frustrerande! Jag blev kapten för att hitta henne…
Madame Morrible (avbryter igen)
Nej Kapten! Jag menar att vara förlovad?
(en banderoll rullas ner med texten Gratulationer och folket börjar hurra)
Fiyero (förvånat)
Är det här en förlovningsfest?
Glinda (glatt)
Överraskad?!
Fiyero (inte lika glad)
Ja!
Glinda
Vad bra! Vi hoppades att du skulle bli det, Trollkarlen och jag.
Ja –
Vi kunde inte vara lyckligare
Eller hur, kära?
Kunde inte vara lyckligare
Här och nu
Se vad vi har:
En sagoberättelse
Med ett lyckligt slut
Där vi inte kunde vara lyckligare
Inte sant, kära?
Och vi vill dela med oss av
Vårt slut till er
Han kunde inte vara stiligare
Jag kunde inte känna mig ödmjukare
Vi kunde inte vara lyckligare
För lycka är vad man känner
När alla ens drömmar går i uppfyllelse!
Madame Morrible
Och Glinda, min kära, vi är så glada för din skull! Som pressekreterare har jag strävat efter att försäkra mig om att alla i Oz känner till berättelsen om ditt mod. Jag kommer ihåg det så starkt:
Dagen då du kallades till en audiens med Oz
Och även om han till en början inte talade om varför
När du bugade för hans tron
Fastslog han att du hädanefter skulle bli känd
Som Glinda Den Goda – officiellt!
Fiyero (till Glinda)
Det var inte precis så du beskrev det för mig…
Glinda (generat)
Nej… inte exakt… men låt oss prata om det senare!
Madame Morrible
Och med ett avundsjukt tjut
Brakar den Onda Häxan fram
Från sitt gömställe
Där hon har lurat i hemlighet!
Folk i publiken
Jag har hört att hon har ett extra öga
Som alltid förblir vaket!
Jag har hört att hon kan ömsa skinn
Lika lätt som en orm!
Jag har hört att några rebelliska Djur
Ger henne mat och husrum!
Jag har hört att hennes själ är så oren
Att rent vatten kan smälta henne!!
Fiyero
Va?!
Publiken
Smälta henne?
Snälla – kan någon gå och smälta henne!
Fiyero
Hörde du det där – vatten kan smälta henne?!
Glinda
Tyst, min kära!
(Fiyero stiger ner från scenen med Glinda efter sig)
Fiyero
Folk är så tomma i huvudet att de tror på vad som helst!
Glinda (till Madame Morrible och publiken)
Ursäkta oss ett klocktick.
Fiyero (upprört)
Jag kan inte stå där och le och låtsas hålla med om allt det där!
Glinda
Fiyero, tror du jag tycker om att höra dem säga de där hemska sakerna om henne? Jag hatar det!
Fiyero
Så, vad gör vi här? Låt oss gå härifrån.
Glinda
Jag kan inte, jag kan inte lämna allt nu, inte när folk räknar med att jag ska vara här och höja stämningen.
Fiyero
Nej, du kan inte gå härifrån för du kan inte motstå allt detta. Det är sanningen!
Glinda
Nej, det kanske jag inte kan – är det så fel? Vem skulle kunna det?
Fiyero
Du vet vem som skulle kunna det, och vem som har gjort det! (han vänder sig om för att gå)
Glinda (går fram till honom)
Fiyero, jag saknar henne också, men vi kan inte sluta leva! Ingen har letat efter henne lika mycket som du. Men förstår du inte – hon vill inte bli hittad! Du måste inse det!
Fiyero (uppgivet, Glinda kramar om honom)
Du har rätt. Och om det gör dig lycklig så naturligtvis kan jag gifta mig med dig.
Glinda
Men, det gör väl dig lycklig också? Eller hur?
Fiyero
Du känner väl mig… jag är alltid lycklig… (han ler stelt, vänder sig om och går därifrån)
Glinda
Fiyero! (hon inser att publiken undrar vad som försiggår)
Åh, ja tack så mycket älskling! Han har gått för att hämta mig lite förfriskningar. Han är så omtänksam på det sättet! (hon går upp på scenen igen)
Publiken
Ahhh
Glinda
Det är därför jag inte kunde vara lyckligare…
Nej, jag kunde inte vara lyckligare…
Även om jag medger att det är
En liten smula… annorlunda
Mot vad jag förväntade mig
Men jag kunde inte vara lyckligare
Kunde helt enkelt inte vara lyckligare
Eller, tja, inte ”enkelt”…
Att nå dina drömmar
Är konstigt, men det verkar
Lite – tja - komplicerat
Det verkar ha ett slags… pris
En del saker går… förlorade
Du korsar broar
Du inte visste att du korsat
Förrän du korsat dem…
Och om denna glädje, denna spänning
Inte är så spännande som du tror det är…
Ändå –
Med denna perfekta final
Alla hurrarop och leven
Vem skulle inte vara lycklig?
Så jag kunde inte vara lyckligare
För lycka är vad man känner
När alla ens drömmar går i uppfyllelse
Tja, är det inte så?
Lycka är vad man känner…
När alla ens drömmar går i uppfyllelse!
Publiken
Vi älskar dig Glinda, om vi får vara så rättframma
Glinda
Tack och lov!
Publiken
Vi vet vilka vi har att tacka för all denna glädje:
Tack och lov!
Det innebär Trollkarlen, Glinda…
Glinda
Och fästman!
Publiken
De kunde inte vara godare
Hon kunde inte vara älskvärdare
Vi kunde inte vara lyckosammare…
Glinda
Jag kunde inte vara lyckligare…
Publiken
Tack och lov…
Glinda och publiken
Idag!
Tack och lov för idag!
The Wicked Witch of the East – Den Onda Häxan I Öst
(scenen skiftar till Nessarose’s hem i Munchkinlandet. Nessarose sitter i sin rullstol, hon har på sig en svart, långklänning och håret i en stram knut. Boq serverar henne the iklädd silvergrå uniform)
Boq (formellt)
Var det något mer, madame?
Nessarose
Jag har bett dig att kalla mig Nessarose, kommer du ihåg det?
Boq
Ja, madame. (han går sin väg)
Nessarose
Boq!
Elphaba (dold)
Tja, det verkar som om de vackra bara blir vackrare…
(Elphabas ansikte uppenbarar sig i spegeldörren på garderoben till Nessas förskräckelse)
Och de gröna bara blir grönare
(Elphaba öppnar dörren till garderoben och kliver ut. Hon har på sig en magnifik svart långklänning som skiftar i olika färger, en sjal runt axlarna och sin svarta, spetsiga hatt)
Elphaba (viskande)
Förlåt, skrämde jag dig? Jag verkar ha den effekten på folk.
Det är fint att se dig...
Nessarose (avbryter)
Vad gör du här?
Elphaba
Tja, hemma är alltid bäst. (hon faller på kan framfor Nessa och tar henne i händerna)
Jag trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga detta, men jag behöver fars hjälp. Jag behöver honom på min sida.
Nessarose
Det är omöjligt.
Elphaba
Nej, det är det inte, inte om du ber honom. Han skulle göra det för dig, Nessa – det vet du.
Nessarose
Far är död!
Elphaba
Va?
Nessarose (argt)
Han är död. Jag är Guvernör nu. (Elphaba reser sig chockad upp) Vad hade du förväntat sig? Efter att han fick veta vad du gjort, hur du skämt ut oss… så dog han… av skam, generad till döds.
Elphaba
Jag är glad – det är bättre…
Nessarose
Det var en elak sak att säga!
Elphaba (faller på kan framfor Nessa igen)
Men det är sant! Nu är det bara vi två! Du kan hjälpa mig! Tillsammans…
Nessarose
Elphaba, håll tyst! Först av allt så kan jag inte inhysa en flykting jag är en ovald officiell person nu. Och varför skulle jag hjälpa dig? Du flyger runt i Oz för att rädda djur du aldrig ens träffat, och inte en enda gång har du tänkt på att använda dina krafter för att hjälpa mig!
I hela mitt liv har jag förlitat mig på dig
Hur tror du det känns?
(Nessarose rullar argt stolen närmare och närmare Elphaba som måste backa)
I hela mitt liv har jag förlitat mig på dig
Och den har gräsliga stolen med hjul
Tiggt mig till smulor av medlidande
Och längtat efter att kunna slå klackarna i taket
Elphaba
Det finns inte en magisk formel för allt. Kraften är mystisk. Det är inte som att trolla fram ett par… Vänta! (hon kommer plötsligt på nåt och tar fram Grimmerin och börjar mässa en magisk formel framfor fötterna på Nessarose)
Nessarose (förskräckt)
Vad gör du? Vad betyder det där?... Ahh – mina skor! Det känns som om de brinner! (hon lyfter upp klänningen och får syn på sina juvelskor som nu glöder som rubiner. Plötsligt är det som om fötterna får ett eget liv och ställer sig upp, först den ena, sen den andra. Nessa tappar balansen och faller framför Elphaba, som försöker hjälpa henne upp)
Nej! Hjälp mig inte! (hon tar för första gången sig upp själv på vingliga ben)
Elphaba
Åh, Nessa – äntligen, till slut,
har jag gjort vad jag borde ha gjort för länge sen
Och äntligen kommer det från dessa krafter
Något bra!
Äntligen – något bra! (hon sträcker ut armarna mot Nessa, men Nessa springer förbi henne)
Nessarose (ringer i sin klocka och springer sen och sätter sig i rullstolen igen)
Boq! Boq! Kom fort!
Elphaba
Boq? Nej, Nessa ingen får veta att jag är här!
Nessarose
Boq! Kom hit genast!
(Elphaba försöker gömma sig i garderoben, men för sent)
Boq
Vad är det, madame Guvernör? (han stelnar till när han får syn på Elphaba)
Du?!
Elphaba
Boq!
Boq (tar en pennkniv och motar bort Elphaba)
Håll dig borta!
Elphaba
Boq, det är bara jag… Jag ska inte göra dig illa.
Boq
Du ljuger! Det är allt ni gör – du och din syster! Hon är lika ond som du är.
Elphaba
Vad pratar du om?
Boq (förtvivlat)
Jag pratar om mitt liv! Det som är kvar av det… Jag är inte fri att lämna Munchkinlandet, det är ingen av oss. Ända sen hon tog makten har hon berövat oss Munchkins på våra rättigheter… och vi hade inte många till att börja med… Och vet du varför?
Nessarose
För att få behålla dig här hos mig! Men inget av det spelar längre någon roll… Titta! (hon reser sig sakta upp ur stolen, till Boq’s förvåning)
Boq (till Elphaba)
Du? Du gjorde det här för henne?
Nessarose
För oss båda.
Boq
Åh, Nessa, det här förändrar allt!
Nessarose
Jag vet. (Boq går fram och tar Nessa i händerna)
Boq
Nessa…
Nessarose
Ja?
Boq
Uh, Nessa
Nu betyder jag säkert mindre för dig
Och du har inget emot att jag lämnar dig i kväll?
Nessarose
Lämnar mig?
Boq
Ja
Balen som hålls ikväll
För att tillkännage Glindas förlovning,
med Fiyero…
Nessarose
Glinda?
Boq
Ja, Nessa – det är ratt
Och jag måste gå och vädja till henne
Tala om vad jag känner för henne
Åh, Nessa – jag förlorade mitt hjärta till Glinda i samma ögonblick som jag såg henne, det vet du.
Nessarose (rasande)
Förlorade ditt hjärta? Ha! Vi får väl se!
Elphaba
Nessa, låt honom gå.
Nessarose
Trodde du verkligen att jag skulle låta dig lämna mig bara så där?
Boq (hotar henne med pennkniven)
Kom inte närmare!
Nessarose
Du ska förlora ditt hjärta till mig, det ska jag tala om!
Om jag så måste… måste… förtrolla dig!
(hon får syn på Grimmerin och slänger sig ner framfor den och börjar stapplande läsa en trollformel)
Ah tum ta...
Elphaba
Nej, Nessa – det är farligt!
Boq
Va?! Vad gör hon?
Elphaba
Du uttalar orden helt fel! (Elphaba försöker hindra Nessa från att läsa mer men utan att lyckas)
Boq
Jag varnar dig! Försök inte stoppa mig! Ahhh! (han tar sig åt hjärtat)
Elphaba
Åh nej! Nessa!!
(Nessarose slutar äntligen läsa och tittar upp)
Nessarose
Boq! Vad är det?
Boq
Mitt hjärta! Det känns som… det känns som det krymper! (han sjunker ner i Nessas rullstol)
Nessarose (ställer sig upp och ger boken till sin syster)
Åhhh, Elphaba – gör något!
Elphaba
Jag kan inte – man kan inte återkalla en trollformel när den väl har uttalats.
Nessarose
Men, vad i hela fridens namn ska vi göra?!
(Elphaba tar rullstolen med Boq i och kör den bakom garderoben)
Nessarose
Det här är ditt fel! Om du inte hade visat mig den där fasansfulla boken!
Elphaba
Jag måste hitta en annan formel – det är det enda som kan fungera. (hon försvinner bakom garderoben.)
Nessarose
Rädda honom, snälla! Bara rädda honom!
Min stackars Boq, min snälla, min modiga (Elphaba börjar mässa en formel i bakgrunden)
Lämna mig inte
Innan mitt bedrövliga liv har upphört
Ensam och kärlekslös är jag här
Med bara flickan i spegeln
Bara hon och jag
Den Onda Häxan i Öst!
Vi förtjänar varandra…
Elphaba
Han sover…
Nessarose
Hur är det med hans hjärta?
Elphaba (bedrövat)
Det är ok… han behöver inget nu… (Nessarose börjar gråta)
Jag måste ta mig till Smaragdstaden nu, det som hände med de stackars aporna är mitt fel. Jag måste befria dem.
Nessarose (argt)
Du vill inte dit för att rädda några apor. Du vill dit för att hitta Fiyero! Men det är försent! (Elphaba vänder sig om for att gå men Nessarose tar tag i henne) Elphaba – snälla! Lämna mig inte!
Elphaba
Nessa – jag har gjort allt jag kan för dig, men det är inte nog. Det är det aldrig. (hon lämnar Nessa)
Nessarose
Elphaba, vänta!! Elphaba!!
Boq (dold i rullstolen)
Var är jag? Vad har hänt?
Nessarose (försöker lugna ner sig och piffar till sig i spegeln)
Inget. Du somnade bara.
(ett hemskt ljud hors av plåt som rör sig. Ur rullstolen reser sig Boq som nu blivit förvandlad till en man av plåt)
Nessarose (förskräckt)
Ah!
Boq
Vad är det? Vad är fel?
Nessarose
Det var inte jag! Det var hon! Jag försökte stoppa henne!
Boq (inser vad som hänt)
Aaaaaaaaaa!
Nessarose
Snälla! Det var Elphaba!! (Boq springer skrikande därifrån) Det var Elphabaaaaa!!
(scenen förvandlas till en balsal med dansande människor runt omkring en förtvivlad Nessarose som sakta lämnar scenen skjutandes på sin gamla rullstol. Glinda och Fiyero är ett av de dansande paren)
Wonderful – Underbar
(Dansarna försvinner ut och scenen ändras till Trollkarlens rum med det stora huvudet i mitten. Elphaba står på en trappa och ser de sista dansarna, Glinda och Fiyero, försvinna ut. Hon tvekar lite men försöker sedan hinna ifatt dem, men förgäves. Hon lutar sin kvast mot huvudet och ser sig sedan om i rummet. Trollkarlen smyger in i rummet, iklädd grå kostym och en hatt)
Trollkarlen (genom mikrofonen)
Jag visste att du skulle komma tillbaka. (Elphaba rycker till och försöker ta sin kvast men Trollkarlen hinner före henne)
Bara lyssna på mig. Jag ska inte göra dig illa.
Elphaba
Men det har du, du har gjort mig illa.
Trollkarlen
Jag vet det, och det är jag ledsen för. Elphaba…
Elphaba
Stanna där du är! Jag ska befria aporna och försök inte lägga dig i, eller kalla på vakterna!
Trollkarlen
Jag ska inte kalla på någon. Om sanningen ska fram så är jag glad att se dig igen. Det blir ganska ensamt för mig här. Jag vet du också måste känna dig ensam.
Elphaba
Du vet ingenting om mig!
Trollkarlen
Åh, men det gör jag. Jag vet den verkliga anledningen till att du kom tillbaka hit. Varför alla kommer för att träffa Trollkarlen – så att jag kan bevilja deras innersta önskningar.
Elphaba
Jag vill inte ha någonting från dig!
Trollkarlen
Det är klart du vill. Du vill sluta fly, sluta kämpa. Elphaba – du har varit så stark genom allt det här, är du inte trott på att alltid vara den starka? Vill du inte att någon ska ta hand om dig? (han sträcker försiktigt fram kvasten mot henne) Snälla, kan vi inte börja om på nytt?
Elphaba (tar kvasten)
Tror du inte jag önskar att jag kunde det? Jag skulle ge vad som helst för att kunna vrida tillbaka klockan till en tid när jag faktiskt trodde att du var underbar. Den Underbare Trollkarlen från Oz! Ingen trodde på dig mer än vad jag gjorde!
Trollkarlen
Elphaba, försök förstå. Du förstår – Jag hade aldrig en egen familj, jag reste alltid. Så, jag antar att jag bara… ville ge medborgarna i Oz allt.
Elphaba
Så du ljög för dem.
Trollkarlen
Bara muntligt. Och förresten så var det lögner som de ville höra.
Jag bad aldrig om det här
Eller planerade i förväg
Jag bara blåste hit
Av chansens vindar
Jag såg aldrig mig själv
Som en Salomon eller Sokrates
Jag visste vem jag var
En av alla miljoner medelmåttor
(Elphaba motar bort honom med kvasten)
Så plötsligt är jag här
Respekterad, dyrkad!
Bara för att folket i Oz
Behövde någon att tro på
Förvånar det dig
Att jag blev fast? Och allt för snabbt
(han tar av sig hatten och sätter den på Elphabas kvast)
Vad kan jag säga?
Jag drevs med
Och inte bara av en ballong
Underbar
De kallar mig underbar
Så jag sa ”underbar” – visst är jag det
Så jag är underbar
Och de sa ”underbar”
Tro mig, det är svårt att stå emot
För det känns underbart
Att vara underbar
Se vem som är underbar
Den här osofistikerade stollen
Som sa – ”det kan va skönt
”Att ha en stad av grönt” (han drar i en spak så en massa gröna lampor tänds)
Och en underbar gul väg av tegelsten
Elphaba
Men allt det där är bara rökridåer, och det är sanningen! (hon ger tillbaka hans hatt)
Trollkarlen
Sanningen är inte bara förnuft och fakta – det är vad alla kommer överens om.
Elphaba, där jag kommer ifrån tror vi på allt möjligt som inte är sant. Vi kallar det – ”historia”.
En man kallas förrädare – eller befriare
En rik man är en tjuv – eller en välgörare
Är man en korstagsfarare – eller hänsynslös inkräktare?
Allt handlar om vilken etikett
som slår igenom mest
Det finns några få med tvetydig moral
Så vi låtsas att de inte existerar
De kallar mig ”underbar”
Så jag ÄR underbar
Det är faktiskt så mycket av vem jag är
Att det är en del av mitt namn
Och med min hjälp, kan du också bli det! (han tar Elphaba i handen och leder med henne)
Till slut kan du få din, alltför länge efterlängtade belöning
Elphaba, de som är mest firade
är de rehabiliterade (Elphaba börjar tina upp mer och mer)
Det kommer bli ett sånt juhij
En fest i hela Oz
som bara har att göra … med dig
Underbar (han svänger runt med henne)
De kallar dig underbar
Elphaba
Det låter underbart…
Trollkarlen
Tro mig, det är roligt…
Båda
När du är underbar
Det vore underbart!
Underbart, underbart… (de börjar dansa men plötsligt stannar Elphaba upp)
Elphaba
Vänta! Jag accepterar ditt förslag.
Trollkarlen
Underbart!
Elphaba
På ett villkor.
Trollkarlen
Ja?
Elphaba
Du släpper aporna fria.
Trollkarlen
Gjort!
(han drar i en spak som öppnar buren till aporna. De är fria och börjar flyga runt i rummet. Elphaba tar sin kvast)
Elphaba
Flyg! (Chistery kommer fram till Elphaba) Chistery, flyg – du är fri! Tack Ers Ozhet, tack! (hon får syn på en varelse som kommer inkrypande under en filt) Du - under filten!
Trollkarlen
Nej! Vänta!
(Elphaba drar bort filten och upptäcker till sin förskräckelse Professor Dillamond)
Elphaba
Nej! Det är inte möjligt! Professor Dillamond?
Trollkarlen
Elphaba – vi kunde inte tillåta honom att fortsätta uttala sig!
Elphaba
Professor Dillamond, är du ok? Var inte rädd – det är jag – Elphaba. Kommer du inte ihåg mig?
Professor Dillamond
Bäääää
Elphaba
Kan du inte prata?
Professor Dillamond
Bäääää
Elphaba (till Trollkarlen)
Vill du veta min innersta önskan? Det är att bekämpa dig tills dagen då jag dör!!
(Trollkarlen springer bakom det stora huvudet och tar mikrofonen. Professor Dillamond kryper ut)
Trollkarlen
Vakter! Vakter! (tre vakter kommer inspringandes)
Vakterna
Är ni ok, Ers Ozhet? (de riktar sina vapen mot Elphaba som tappar andan när hon ser vem den ena av vakterna är)
Elphaba
Fiyero?
Fiyero
Jag tror inte det är sant…
Elphaba
Fiyero! Tack och lov…
Fiyero (riktar sitt vapen mot en chockad Elphaba)
Tyst, häxa!
Vakt
Det är en get på rymmen, Herrn!
Fiyero
Bry dig inte om det. Hämta vatten!
Vakt
Vatten, Herrn?
Fiyero
Du hörde mig, så mycket du orkar bära.
Vakt
Ja, Herrn! (de två vakterna lämnar rummet)
Elphaba (förtvivlat)
Fiyero – inte du också!
Fiyero
Tyst, sa jag! (Fiyero går bakom huvudet och drar fram Trollkarlen) Kom med här! Och inte ett ljud, Ers Ozhet! (Fiyero riktar sitt vapen mot Trollkarlen istället)
Trollkarlen
Neej!
Fiyero
Om du inte vill att alla dina gäster ska få veta sanningen om den ”underbare Trollkarlen från Oz”? Elphaba – jag ska hitta Professor Dillamond senare. Ge dig av härifrån nu!
Elphaba
Fiyero, du skrämde mig. Jag trodde du hade förändrats…
Fiyero
Jag har förändrats…
(plötsligt kommer Glinda inspringandes i sin balklänning)
Glinda
Vad är det som pågår? Jag tyckte jag hörde… (hon får syn på Elphaba och rusar fram till henne) Elphie! Åh tack och lov att du lever! Men du borde inte ha kommit! Om någon upptäcker dig…
Fiyero
Glinda – du borde gå härifrån! (Glinda vänder sig om och upptäcker att Fiyero hotar Trollkarlen med gevär)
Glinda
Fiyero, vad gör du?
Fiyero
Snälla – gå tillbaka till balen!
Glinda
Ers Ozhet – han menar inte att vara respektlös. Du förstår, vi gick alla på universitetet tillsammans.
Fiyero
Glinda
Glinda
Fiyero – har du förlagt din hjärna? Vad gör du?
Fiyero
Jag följer med henne.
Glinda
Elphaba (chockad)
Va?
Glinda
Vad är det du säger? Att hela den här tiden… Ni två? Bakom ryggen på mig?
Elphaba
Glinda, nej! Så var det inte!
Fiyero (tittar ömt på Elphaba)
Jo det var det… (vänder sig till Glinda) Men det var det inte… (han tar Elphaba i handen) Nu går vi!
Glinda
Bra! Gå! Ni förtjänar varandra!
Trollkarlen (viftar med en liten grön flaska)
Här, ta en slurk, det bedövar smärtan.
Glinda
Nej tack…
(Madame Morrible kommer inrusandes)
Madame Morrible
Är det sant? Har din trolovade häktat henne? (Glinda börjar gråta)
Trollkarlen
Jag är rädd för att vår nye vaktkapten hade egna planer…
Madame Morrible
Vad? Har hon inte blivit tillfångatagen?
Trollkarlen
Raka motsatsen. Och med tanke på hur väl hon lurade oss förra gången så…
Madame Morrible
Vi får röka ut henne. Tvinga henne att visa sig själv.
Trollkarlen
Men hur?
Glinda (tyst)
Hennes syster.
Madame Morrible
Vad var det? Vad sa hon?
Glinda
Använd hennes syster. Sprid ett rykte. Få henne att tro att hennes syster är i fara. Hon kommer att flyga till hennes undsättning och ni har henne.
Trollkarlen
Åh, det där låter bra!
Glinda
Och om ni ursäktar mig, Ers Ozhet, så har jag lite ont i huvudet, jag tror jag måste lägga mig ner… (hon rusar ut ur rummet)
Madame Morrible
Det räcker inte med ett rykte, Elphaba är för smart för det.
Trollkarlen
Alldeles för smart.
Madame Morrible
Kanske en förändring i vädret?! (hon slår ut med armarna och det börjar mullra på himlen. Trollkarlen och Madame Morrible ler mot varandra och går ut arm i arm)
I’m Not That Girl (reprise) – Den Flickan är Inte Jag (repris)
(Glinda går sakta genom Trollkarlens palats, hela hennes liv har förändrats i ett enda slag nu när hennes älskade Fiyero har lämnat henne för Elphaba, hennes bästa vän)
Glinda
Börja inte önska
Att önska sårar bara hjärtat
Jag känner en flicka
Han älskar henne så
Den flickan är inte jag…
As Long As You’re Mine – Så länge Du är Min
(scenen ändras till en skog, det är mörkt, Fiyero leder Elphaba genom skogen med en lykta i sin hand. De hittar en glänta där de slår sig ner. Äntligen är de tillsammans och ensamma med varandra, men på flykt. De kan knappt hålla händerna borta från varandra)
Elphaba
Kyss mig alltför vilt
Håll mig alltför hårt
Jag behöver hjälp med att tro
Att du är här hos mig inatt
Mina vildaste drömmar
Kunde inte förutse
Mig liggandes bredvid dig
Och att du vill ha mig
Bara för den här stunden
Så länge du är min
Jag har tappat allt motstånd
Och passerat en gräns
Och om det visar sig
Att det snart är över
Ska jag få varje sista ögonblick att bestå
Så länge du är min…
Fiyero
Kanske är jag obegåvad
Kanske är jag vis
Men du har fått mig att se
Med andra ögon
På något sätt har jag fallit
Under din förtrollning
Och på något satt så känner jag
Att det var ”upp” som jag föll…
Båda
Varje ögonblick
Så länge du är min
Ska jag väcka upp min kropp
Och ta igen förlorad tid…
Fiyero
Säg att det inte finns en framtid
För oss som ett par…
Båda
Och fastän jag kanske vet
Så spelar det ingen roll…
Bara för den här stunden
Så länge du är min
Kom, var dig själv
Och se hur vi strålar av lycka
Vi lånar av månskenet
Tills det tar slut
Och vet att jag är där hållandes om dig
Så länge du är min…
(Fiyero lutar sig fram mot Elphaba för att kyssa henne, men hon drar sig undan)
Fiyero
Vad är det?
Elphaba
Inget. Det är bara… för första gången… känner jag mig… syndig… (wicked)
(de kysser varandra passionerat)
Elphaba
Jag önskar bara…
Fiyero
Vadå?
Elphaba
Jag önskar att jag kunde vara vacker… för dig.
Fiyero
Elphaba!
Elphaba
Säg inte att jag är det, du behöver inte ljuga för mig…
Fiyero
Det är inte att ljuga… Det är att se på saker på ett annat sätt…
Du och Glinda kommer att bli sams igen en dag och allt kommer att bli som det var… (ett ljud hörs, en stark vind och ljudet av någon som lider. Elphaba rycker till)
Elphaba
Lyssna! Hörde du det? Det låter som om någon har ont.
Fiyero
Det är bara vinden.
Elphaba
Min syster är i fara!
Fiyero
Hur vet du det?
Elphaba
Jag vet inte, jag bara vet det. Titta! (hon reser sig upp och pekar mot skyn)
Fiyero
Vad är det? Vad är det för fel?
Elphaba
Där! Ser du inte?
Fiyero
Nej, vad är det?
Elphaba
Det låter inte klokt! Det är ett hus! Och det flyger genom luften! Jag måste till Nessa!
Fiyero
Jag följer med dig!
Elphaba
Nej! Det får du inte! Det är för farligt! (hon samlar ihop sin saker för att ge sig av men Fiyero tar tag i henne)
Fiyero
Lyssna på mig. Min familj har ett slott i Kiamo Ko. Ingen är någonsin där, förutom vakten som ser efter stället. Vi har aldrig bott där.
Elphaba
Var bor ni då?
Fiyero
I det andra slottet.
Elphaba
Ja, det förstås…
Fiyero
Det är det perfekta gömstället, tunnlar och hemliga passager. Du kommer att vara säker där.
Elphaba
Vi kommer väl att se varandra igen, eller hur?
Fiyero
Elphaba, vi kommer att vara tillsammans för alltid. Du kan se hus som flyger genom luften, kan du inte se det?
(de kysser varandra farväl och Elphaba försvinner. Fiyero står kvar och tittar förundrat på stormen som närmar sig. Plötsligt blåser vinden ut ljuset i lyktan och allt blir svart)
The Cornfield – Majsfältet
(scenen ändras till en vacker dag i Munchkins landet med fågelkvitter i luften. Man ser ett majsfält i bakgrunden. Dorothys hus har landat på Nessarose och Glinda, (iklädd en vacker blå balklänning, tiara och ett stort trollspö) vinkar farväl till Dorothy och hunden Toto efter att ha talat om att hon ska följa den gula tegelstensvägen hela tiden.)
Glinda (till Dorothy som är utom synhåll)
Det stämmer! Ta bara samma väg hela tiden! (till sig själv) Åh, jag hoppas de inte går vilse, jag är så dålig på vägbeskrivningar…
(Glinda ser sig omkring för att vara säker på att ingen ser henne. Hon plockar en bukett röda blommor och lägger bredvid Nessas gamla rullstol)
Glinda
Åh, Nessa…
(samtidigt smyger sig Elphaba fram genom majsfältet till Glinda)
Elphaba (hånande)
Vilken rörande uppvisning av sorg.
Glinda (reser sig hastigt upp)
Jag tror inte vi har något mer att säga till varandra!
Elphaba
Jag ville ha något till minne av henne, och allt som var kvar av henne var de där skorna. Och nu har den där eländiga farmflickan gått iväg med dem!! Så jag skulle uppskatta lite tid i ensamhet för att säga farväl till min syster… (hon faller ner på kan framför huset och börjar gråta) Åh, Nessa… Nessa, snälla förlåt mig!
(Glinda som har vänt sig om och börjat gå, stannar till och vänder sig om och går fram till Elphaba)
Glinda
Åh, Elphie… Klandra inte dig själv. Det är fruktansvärt, visst är det, att få ett hus på sig, men olyckor händer…
Elphaba
Kallar du det här en olycka?
Glinda
Ja! Tja, kanske inte en ”olycka”… men…
Elphaba
Vad skulle du då kalla det?
Glinda
En regimförändring… Orsakad av en bisarr och oväntad ödesnyck.
Elphaba
Så du tror att cykloner uppstår ur tomma luften?
Glinda
Jag vet inte! Jag har aldrig tänkt…
Elphaba (avbryter argt)
Såklart du aldrig har! Du är för upptagen med att tala om för alla hur ”underbart” allt är!!
Glinda
Jag är en officiell person nu. Folk förväntar sig att jag ska…
Elphaba
Ljuga?
Glinda
… vara uppmuntrande! Och vad exakt har du gjort? Mer än att fara omkring på den där smutsiga gamla saken?
Elphaba
Tja, vi kan ju inte alla komma och gå med hjälp av bubblor!! Vems uppfinning var det förresten? Trollkarlens? Även om det inte var det så tror jag säkert att han gärna vill ta åt sig äran för det.
Glinda
Ja det är ju många här som tar saker som inte tillhör oss, eller hur?
Elphaba
Vänta nu ett klockslag… Jag förstår att det är svårt för din lycksaliga, blonda hjärna att förstå att nån som han faktiskt kan välja en sån som jag. (hon går sakta närmare och närmare Glinda) Men det har hänt! Det är verkligt! Och du kan veva med den där löjliga trollstaven så mycket du vill, du kan inte ändra på det! Han tillhörde aldrig dig, han älskar inte dig och han har aldrig gjort det! Han älskar mig!!
(Glinda ger Elphaba en örfil. Elphaba stelnar till och stirrar på Glinda och börjar sedan skratta ett riktigt klassiskt häxskratt)
Elphaba
Känns det bättre nu?
Glinda (tänker efter och säger sedan lättad)
Ja det gör det faktiskt!
Elphaba
Bra! (hon smäller till Glinda) För mig också!
(båda gör sig redo för slagsmål, Elphaba håller upp sin kvast och Glinda sin trollstav och de börjar cirkla runt varandra. Glinda börjar veva med sin trollstav och Elphaba stannar upp och tittar på henne. Tillslut slänger de båda ifrån sig sina vapen och börjar slåss handgripligen. Glinda sliter av Elphaba hatten. I samma ögonblick kommer ett gäng vakter in)
Vakt
Fånga henne! (en vakt bär undan Glinda medan de andra håller fast Elphaba)
Glinda
Släpp mig, jag hade henne nästan!
Elphaba
Ha!
Vakt
Ursäkta att det tog så lång tid för oss att komma hit, fröken.
Elphaba (chockad)
Jag trodde aldrig att du skulle kunna sjunka så lågt att du använder min systers död som en fälla för att fånga mig?!
Glinda
Vad? Nej det menade jag aldrig…
(alla stannar upp när de ser Fiyero komma insvingandes i ett rep och hotar vakterna med sitt gevär)
Fiyero
Släpp den gröna flickan!
Glinda
Fiyero!
Fiyero
Släpp henne sa jag! Eller förklara för alla i Oz hur Trollkarlens vakter tittade på medans Glinda den Goda blev mördad. (han vänder geväret mot Glinda istället)
Glinda
Fiyero! Nej!
Fiyero
Tyst! Släpp henne sa jag! (Glinda nickar mot vakterna att de ska släppa Elphaba) Elphaba – ge dig iväg, nu! (han slänger åt henne kvasten)
Elphaba
Fiyero, nej, inte utan dig!
Glinda
Fiyero, snälla!
Fiyero
Tyst sa jag! (till Elphaba) Nu!
Glinda
Gör det! (hon slänger hatten till Elphaba som rusar iväg.)
Vakt
Efter henne! (vakterna gör ansats att rusa efter henne men hindras av Fiyero som sedan vänder geväret mot Glinda innan han till sist ger upp och inser sig besegrad. Fiyero släpper geväret i marken och låter sig fångas av vakterna)
Vakt
Grip honom!
Glinda
Nej! Vad gör ni? Snälla, sluta! I godhetens namn sluta! (vakterna stannar upp, Fiyero står på knä på marken och Glinda går fram till honom) Förstår ni inte? Han tänkte aldrig göra mig illa… Han bara… älskar henne… (hon tar honom ömt i handen)
Fiyero
Glinda, jag är så ledsen…
Vakt
Ta ut honom till fältet där! (de hakar fast Fiyero med armarna om en pinne)
Glinda
Nej! Vänta!
Vakt
Häng upp honom på pålarna tills han talar om vart häxan tog vägen! (De bär ut honom till fältet och hänger upp honom precis som en fågelskrämma)
Glinda
Gör honom inte illa! Fiyero!!
No Good Deed – Ingen God Gärning
(scenen ändras till slottet Kiamo Ko. Elphaba kommer upp genom en lucka i golvet. Framför sig har hon ett bord med Grimmerin på som hon fanatiskt läser en trollformel ur i ett förtvivlat försök att rädda Fiyeros liv)
Elphaba
Fiyero!!!
Eleka nahmen nahmen
Ah tum ah tum elaka nahmen
Eleka nahmen nahmen
Ah tum ah tum eleka nahmen…
Låt hans kött ej slitas sönder
Låt hans blod ej lämna fläckar
Om de slår honom
Låt honom ej känna smärta
Låt hans ben aldrig brytas
Och hur de än försöker
Att förstöra honom
Låt honom aldrig dö
Låt honom aldrig dö…
Eleka nahmen nahmen
Ah tum ah tum eleka nahmen
Eleka nahmen nahmen
Ah tum ah tum eleka.. eleka… Åh! (hon smäller frustrerat igen boken)
Vad gör detta mässande för nytta?
Jag vet inte ens vad jag läser!
Jag vet inte ens vad för knep jag borde prova
Fiyero, var är du?
Redan död eller blödande?
Ännu en katastrof jag kan lägga till
Min generösa skörd?
Ingen god gärning går obestraffad
Ingen välgörenhet går oförnärmad
Ingen god gärning går obestraffad
Det är min nya övertygelse
Min väg av goda intentioner
Har lett dit alla sådana vägar leder
Ingen god gärning
Går obestraffad…
Nessa…
Professor Dillamond…
Fiyero…
Fiyero…!! (hon sjunker förtvivlat ner på knä)
En fråga skrämmer och plågar mig
För mycket, för mycket för att nämna:
Försökte jag verkligen göra gott?
Eller sökte jag bara uppmärksamhet?
Är det vad alla goda gärningar är
Sedda genom iskalla ögon?
Om det är vad alla goda gärningar är
Så kanske det är därför som…
Ingen god gärning går obestraffad
Alla hjälpsamma ingivelser borde undvikas
Ingen god gärning går obestraffad
Visst, jag menade väl –
Men se vad välmeningarna har lett till…
Ok, nu räcker det! Så får det bli!
Så får det då bli:
Låta hela Oz vara överens
Jag är rakt igenom ond
Eftersom jag inte kan rädda dig, Fiyero
Så lovar jag att aldrig någonsin mer
Ska jag försöka göra en god gärning
Aldrig mer!
Ingen god gärning
Ska jag någonsin göra
Igen!
March of the Witch Hunters – Häxjägarnas Marsch
(invånarna i Oz har samlats för att vinka av ett gäng häxjägare som ska ge sig av för att finna och döda den Onda Häxan i Väst - Elphaba)
Ozianer
Gå och jaga henne
Och finn henne
Och döda henne
Illasinnad kvinna
Lycka till häxjägare!
Ozianer
Gå och jaga henne
Och finn henne
Och döda henne
Man
Döda häxan!
Ozianer
Ondska måste bestraffas
Elakheter effektivt elimineras
Ondska måste bestraffas
Döda häxan!
Plåtmannen (Boq) (står uppe på en balkong)
Och det här är mer än bara en tjänst till Trollkarlen. Jag har en personlig sak att göra upp med Elph… med häxan!
Det är på grund av henne som jag är gjord av plåt
Hennes förtrollning fick det att hända
Så för en gångs skull är jag glad att jag är hjärtlös
Jag ska hjärtlöst döda henne!
Och jag är inte den enda. (han vänder sig om och drar i en svans, det är det fega lejonet som naturligtvis är för fegt för att våga visa sig) Kom igen! Kom igen! Berätta vad hon gjorde med dig i klassrummet. Du var bara en unge och hon… ung-nappade dig!
Ni förstår, även lejonet
har ett klagomål att framföra
Om hon hade låtit honom utkämpa sina egna strider
När han var ung
Så skulle han inte vara en fegis idag!
Glinda (står på den andra balkongen tillsammans med Madame Morrible)
Nej! Det var inte så det gick till! Madame, vi måste stoppa detta, det har gått för långt!
Madame Morrible
Åh, jag tror nog att Elphaba kan ta vara på sig själv.
Glinda
Madame, det är en sak som har bekymrat mig ett tag – med Nessarose och den där cyklonen.
Madame Morrible
Ja, tja jag antar att tiden helt enkelt var ute för henne.
Glinda
Var den? Eller gjorde du…
Madame Morrible (avbryter)
Nu lyssnar du på mig, lilla fröken! Resten av Oz må ha fallit för din ”är jag inte god” fasad, men jag vet bättre. Det här är vad du ville ha från början och nu har du fått som du vill. Så bara le, vinka och HÅLL MUN! (hon håller Glindas hand i ett järngrepp och tvingar henne att vinka till folket medans Glinda ler stelt)
Lycka till! Lycka till, häxjägare!
Ozianer
Döda henne! Döda häxan!
Alla
Ondska måste bestraffas
Modiga häxjägare, jag skulle gå med er om jag kunde
För ondska måste bestraffas
Bestraffas
Bestraffas
Endast godhet består!
For Good – För Gott
(massan skingras och Elphaba uppenbarar sig i slottet Kiamo Ko. Man hör en flicka gråta – det är Dorothy. Elphaba vankar otåligt av och an)
Elphaba
För Oz’ skull! Kan du inte sluta gråta! Jag orkar inte lyssna på det där längre! (hon öppnar en lucka i golvet) Vill du se din moster Em och din morbror… vad heter han nu, igen… så se till att få av de där skorna från fötterna! (hon smäller igen luckan) Gnälliga lilla snorunge! Ta en död kvinnas skor… Hon måste ha växt upp i en lada! Chistery! Åh där är du! Var är de andra? (inget svar) Om du inte åtminstone försöker fortsätta prata så kommer du aldrig komma ihåg… (hon tystnar och följer Chisterys blick och får syn på Glinda på toppen av trappan)
Försvinn!
Glinda
De kommer för att ta dig!
Elphaba
Försvinn sa jag!
Glinda
Släpp den stackars flickan! Och hennes lilla hund Dodo! Elphaba, jag vet att du inte vill höra det här, men någon måste säga det – du har tappat kontrollen! Jag menar, kom igen! Det är bara skor! Låt det va! Du kan inte fortsätta så här!
Elphaba
Jag kan göra precis vad jag vill! Jag är ”den Onda Häxan i Väst”! (hon får syn på en av de flygande aporna) Äntligen! Varför dröjde det så länge? Vad är det här? (han ger henne en papperslapp som hon otåligt vecklar ut) Varför besvärar du mig med…? (Elphaba tystnar chockad när hon läser vad som står i brevet)
Glinda
Vad? Vad är det? Vad är det som är fel? Det är Fiyero, eller hur? Är han…?
Elphaba
Vi har sett hans ansikte för sista gången…
Glinda
Åh nej!
Elphaba
Du har rätt, det är dags. Jag ger upp. (hon går och hämtar en spann med vatten)
Glinda
Elphie, vad är det?
Elphaba
De får inte hitta dig här. Du måste gå, du måste ge dig av härifrån…
Glinda
Nej! Jag ska gå och berätta sanningen för allihop!
Elphaba
Nej! Då vänder de sig bara emot dig!
Glinda
Det bryr jag mig inte om!
Elphaba
Men det gör jag! Lova mig att du inte försöker rentvå mitt namn!
Glinda
Elphie, vad...
Elphaba
Lova mig!
Glinda
Ok, jag lovar. Men jag förstår inte…
Elphaba
Jag är begränsad
Se bara på mig – Jag är begränsad
Och se på dig –
Du kan göra allt jag inte kunde, Glinda
(Elphaba går och hämtar Grimmerin som Chistery håller i och räcker den till Glinda, som tvekar)
Här, ta den.
Glinda
Elphie, du vet att jag inte kan läsa den där.
Elphaba
Då får du lära dig.
För nu är det upp till dig
För oss båda – Nu är det upp till dig… (Glinda tar försiktigt boken)
Glinda
Åh, Elphie…
Elphaba
Du är den enda vän jag någonsin haft.
Glinda
Och jag har haft så många vänner… Men bara en som verkligen betydde nåt…
Jag har hört det sägas
Att människor kommer in i våra liv av en anledning
Och för med sig något vi måste lära oss
Och vi leds till dem
Som hjälper oss mest att växa
Om vi låter dem
Och vi hjälper dem i retur
Ja, jag vet inte om jag tror att det är sant
Men jag vet att jag är den jag är idag
För att jag lärt känna dig…
Likt en komet som dragits ur sin bana
När den passerar en sol
Likt en ström som möter ett stenblock
Halvvägs genom skogen
Vem kan säga om jag förändrats till det bättre?
Men, för att jag lärt känna dig
Har jag förändrats för gott…
Elphaba
Det må så vara
Att vi aldrig kommer att mötas mer
I den här livstiden
Så låt mig säga innan vi skiljs åt;
Så mycket av mig
Kommer av vad jag lärt av dig
Du är med mig
Som ett handavtryck på mitt hjärta
Och hur än våra berättelser slutar
Så vet jag att du har skrivit om min
Genom att vara min vän…
Likt ett skepp som blåst ur kurs
Av en havsvind
Likt ett frö som tappats av en fågel
I en avlägsen skog
Vem kan säga om jag har förändrats till det bättre?
Men, för att jag lärt känna dig…
Glinda
För att jag lärt känna dig…
Båda
Har jag förändrats för gott…
Elphaba
Och bara för att rensa luften
Så ber jag om förlåtelse
För det jag gjort som du beskyller mig för
Glinda
Men, jag antar att vi vet
Att vi delar skulden
Båda
Och inget av det verkar längre spela någon roll
Glinda Elphaba
Likt en komet som dragits ur sin bana Likt ett skepp som blåst ur kurs
när den passerar en sol av en havsvind
Likt en ström som möter ett stenblock Likt ett frö som tappats av en fågel
halvvägs genom skogen i en avlägsen skog
Båda
Vem kan säga om jag har förändrats till det bättre?
Jag tror att jag har förändrats till det bättre
Glinda
Och, för att jag lärt känna dig…
Elphaba
För att jag lärt känna dig…
Båda
För att jag lärt känna dig…
Har jag förändrats… för gott.
(de kramar om varandra)
The Melting – Smältningen
(en smäll hörs)
Elphaba
Skynda dig, ingen får veta att du varit här! (Glinda stiger åt sidan medan Elphaba drar ett draperi rakt över scenen) Göm dig!
Häxjägarna (hörs i bakgrunden)
De goda vet
De onda lever ensamma
(Elphaba ler mot Glinda och sätter pekfingret mot läpparna innan hon försvinner bakom draperiet med spannen)
Häxjägarna (hörs i bakgrunden)
De goda vet
De onda dör i ensamhet
(Glinda ser förskräckt på skuggorna bakom draperiet hur Elphaba blir attackerad av häxjägarna och tappert slåss mot dem. Hon får se skuggan av en flicka med flätor som tar spannen med vatten och kastar den rakt på Elphaba, som med ett skrik som av extrem smärta sakta smälter ihop tills allt som återstår är en grön rökvirvel. Allt blir dödstyst)
Glinda
Elphie?
(Chistery drar undan draperiet igen. Glinda får syn på Elphabas svarta, spetsiga hatt som ligger kvar på golvet. Hon tar upp hatten och kramar den bedrövat medans tårarna rinner. Chistery tar upp en liten flaska som låg under hatten)
Chistery
Fröken… fröken Glinda…
(Glinda tar emot flaskan och vänder sig om för att gå men på vägen ut lägger hon tillbaka hatten där hon fann den. Scenen växlar till palatset där Trollkarlen och Madame Morrible diskuterar efterdyningarna av Elphabas död och Dorothys avfärd)
Madame Morrible
Jag vet inte varför du är så nedstämd? Jag tycker det gick riktigt bra! De verkade så nöjda med sina hjärnor och hjärtan och allt. (hon får syn på Glinda) Glinda! Jag trodde du var ute och festifierade?
Glinda (håller upp flaskan)
Den här var Elphabas.
Trollkarlen
Vad då för något? Vad sa du?
Glinda
Det var en minnesgåva, det var hennes mors, det berättade hon själv för mig. Jag har bara sett en sån här liten grön flaska en gång förut och det var här, i det här rummet. Du erbjöd mig en drink från den.
Trollkarlen (tar förvånat flaskan)
Tillhörde den här hennes mor?
(i bakgrunden får vi återigen se Elphabas mor i armarna på den mystiske mannen)
Älskaren
Ta en drink till, min mörkögda skönhet…
(Trollkarlen tar fram en precis likadan flaska)
Trollkarlen
Åh herregud…
Jag är en sentimental man
Som alltid längtat efter att bli… en far (han sjunker förtvivlat ner på knä)
Glinda
Så hon var din, hela tiden…
Madame Morrible
Där har vi det! Det var därför hon hade sådan kraft! Hon var ett barn av båda världarna.
Glinda
Jag vill att du lämnar Oz. Jag ska själv göra uttalandet. Påfrestningarna med Trollkarlsyrket blev för stora och du tar tjänstledigt på obestämd tid.
…
Hörde du vad jag sa?
Trollkarlen
Ja… Ers godhet…
Glinda
Det är bäst du går och gör din ballong klar. (Trollkarlen lämnar rummet)
Vakter!!
Madame Morrible
Ååå, kära Glinda, jag vet att vi har haft våra meningsskiljaktigheter i det förflutna men…
Glinda
Madame, har du någonsin tänkt på hur du skulle klara dig i fångenskap?
Madame Morrible
Vad? Jag…
Glinda
Fångenskap! (harklar sig överdrivet) Fängelse! Personligen så tror jag inte du skulle klara dig särskilt bra. Du förstår, min personliga uppfattning är att du inte har vad som krävs. (härmar Madame Morrible) Jag hoppas du bevisar motsatsen. Jag tvivlar på att du gör det. För bort henne! (vakterna för bort Madame Morrible)
Madame Morrible
Neeeej!!
Medborgare i Oz
Goda nyheter!
Hon är död!
Den Onda Häxan i Väst är död!
Den ondaste häxa som nånsin funnits,
Allas fiende här i Oz
är död!
Goda nyheter!!
Goda nyheter!!
(Glinda stiger i sin bubbla, Chistery ger henne Grimmerin och bubblan stiger mot skyn men stannar halvvägs. I slottet Kiamo Ko kommer fågelskrämman till platsen där Elphaba smälte. Hatten ligger fortfarande kvar. Han böjer sig ner och tar upp hatten och tittar sig sedan omkring. När han har försäkrat sig om att ingen är där knackar han på golvet och lyfter sedan på en lucka)
Fågelskrämman
Det fungerade!
(upp ur luckan tittar en lycklig Elphaba fram)
Elphaba
Fiyero! Åh, jag trodde aldrig du skulle komma!
(hon sträcker fram handen för att röra vid honom men stannar frågande upp)
Fiyero
Fortsätt, känn. Det gör inget, du gjorde så gott du kunde. Du räddade mitt liv.
Elphaba
Du är fortfarande vacker!
Fiyero
Du behöver inte ljuga för mig…
Elphaba
Det är inte att ljuga… Det är att se på saker på ett annat sätt…
(de reser sig upp och kramar om varandra. Runt omkring dem förvandlas scenen till som det var i allra första scenen med folket i Oz som samlats för att fira att den onda häxan är död)
Medborgare i Oz
Ingen sörjer de onda
Nu tillsist är hon död och väck
Nu tillsist är det glädje i vårt land
Glinda
Kära Ozianer…Vänner…
Vi har gått igenom en skrämmande tid. Och det kommer att komma andra tider och andra saker som skrämmer oss. Men om ni låter mig så vill jag gärna försöka hjälpa. Jag skulle vilja försöka att vara Glinda… Den Goda…
Medborgare i Oz
Goda nyheter!
(i Kiamo Ko)
Fiyero
Det är dags att gå.
Elphaba
Vi kan aldrig komma tillbaka till Oz, eller hur?
Fiyero
Nej…
Elphaba
Jag önskar bara…
Fiyero
Vad då?
Elphaba
Att Glinda kan få veta att vi lever…
Fiyero
Hon kan inte få veta, inte om vi vill vara trygga. Ingen kan någonsin få veta…
Medborgare i Oz
Goda nyheter!
Fiyero
Kom… (han sträcker ut handen mot Elphaba som tvekar)
Glinda
Vem kan säga om jag förändrats till det bättre?
Glinda och Elphaba
Men, för att jag lärt känna dig
Medborgare i Oz
Ingen sörjer de onda
Glinda
För att jag lärt känna dig…
Glinda och Elphaba
… har jag förändrats…
Medborgare i Oz
Ingen sörjer de onda
(Elphaba tar Fiyeros hand och tillsammans går de mot utgången där de stannar och vänder sig mot varandra. Fiyero tar fram den svarta, spetsiga hatten som Elphaba en gång för längesen fick av Galinda och sätter den på Elphabas huvud. Hand i hand lämnar de Oz för att aldrig någonsin återvända…)
Medborgare i Oz
Onda!
Onda!
ONDA!
Slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar